Från Enköping till Strasbourg

Christofer Fjellner är 31 år. I en församling med 785 ledamöter och en medelålder på omkring 55 år, gör det honom onekligen lite udda. Men, påpekar han, han är inte yngst. Där finns en parlamentsledamot från Italien som är tre månader yngre. De träffas ibland men sitter i olika grupper i parlamentet.

Snuset då? Hur passar det in i bilden?
När EU beslutar att snus inte får säljas inom EU anser Christofer Fjellner att politikerna missar poängen - att snus visserligen inte är hälsosamt men ändå mindre hälsofarligt än rökning.
- Mitt engagemang för fri snusförsäljning tar kanske fem procent av min tid, men det är den fråga som jag fått mest uppmärksamhet för. Nästan en helsida i Wall Street Journal för några veckor sedan, och helsidor i Aftonbladet och Expressen. Det känns lite orättvist, men är samtidigt naturligtvis bra.

- Snusförbudet har dessutom berört Åland väldigt påtagligt när Eckerölinjen bestämde sig för att flagga ut från Åland och flytta till Sverige för att kunna fortsätta sälja snus på sina båtar. Jag är visserligen glad över att de flaggar över, men det är samtidigt fel. Finland begärde aldrig något undantag för snus och har inte heller stöttat Åland i detta.
Snusförbudet har också fått Christofer Fjellner att genomföra en alldeles egen civil olydnadsaktion. Han säljer nämligen snus från ett litet lager på arbetsrummet:
- Det är väl där som gränsen går för mig vad gäller civil olydnad, säger han med en påtaglig blandning av harm och förtjust trots, med övervikt för harmen.
- Jag förstår de som ser Bryssel som en symbol för byråkrati och lägga-sig-i, men i grunden är EU bra och nödvändigt. Jag blir nöjd om Sverige blir som Texas, där folk säger att "Jag älskar Amerika men hatar Washington".

Han kommer till pressbaren i parlamentsbyggnaden där vi ska ses. Fem minuter efter avtalad tid, stressad som alla andra. En bit in i intervjun avviker han för att gå på gruppmöte. En halvtimme skulle det ta, men det tog en och en halv.
Christofer Fjellner är klädd i kostym, skjorta och slips. På måndagen, den första sessionsdagen i Strasbourg den här veckan i början av mars, är såväl män som kvinnor välpressade och prydliga, om än stressade. För varje sessionsdag minskar sedan det prydliga intrycket och stressen tar över, fram till torsdagseftermiddagen då lokalerna börjar tömmas och flytten tillbaka till Bryssel inleds.

Europaparlamentet sågs länge som ett ställe där politiker kunde placeras för en lugn final på karriären. Sedan ledamöterna började utses i direkta val och parlamentet fått allt mera beslutandemakt har detta förändrats. I stället beskriver Christofer Fjellner det som "politikens NHL":
- Det är lite hårdare tacklingar, lite snabbare spel ... man får mäta sig med de bästa i många sammanhang. Det är väldigt stimulerande. Den internationella miljön och surret av 24 olika språk är en aspekt av EU-vardagen, en annan är att där finns människor han annars inte skulle möta:
- Jag äter lunch en gång i månaden med Vytautas Landsbergis, min barndoms frihetshjälte, det är en otrolig känsla. Och att få höra Tony Blair debattera med Daniel Cohn-Bendit, gruppledare för De gröna/EFA, om synen på Irakkriget är inte många förunnat. Cohn-Bendit är ju en historisk person med sin bakgrund i majrevolten 1968 i Frankrike, men han är fortfarande i högsta grad aktiv, och den bäste talaren i hela parlamentet tycker jag.

Arbetstakten i Europaparlamentet är ofta hög, och dess proportioner väldiga.
Byggnaden som markerar att Strasbourg är vad stadens turistbroschyrer kallar "huvudstad i Europa", heter Louise Weiss som en hedersbetygelse åt den franska parlamentariker som var ålderspresident i det första direktvalda parlamentet 1979. Louise Weiss består av två monumentala byggnader som förenas med gångbroar över inglasade ljusschakt. Sexton våningar över jord som högst, och tre källarvåningar.
Från åskådarläktarna högst upp i sessionssalen, ovanför raderna av inglasade tolkar och ledamöterna, placerade enligt grupptillhörighet i den väldiga amfiteater som salen bildar, påminner sammanträdena om Enköpings kommunfullmäktige, fast multiplicerat med 15.

Många säten kan vara tomma under talartiderna, men när voteringarna ska genomföras kommer parlamentarikerna tillbaka till sina platser. Beslutshastigheten är svindlande och en nykomling på läktaren har svårt att hänga med. Det har parlamentarikerna också visar det sig, för det har införts ångerrätt i omröstningarna. Den som upptäckt att han eller hon röstat fel i en fråga kan anmäla till presidiet att det blivit fel, och få rätt röst förd till protokollet.
Men trots sin storlek räcker Louise Weiss-byggnaden inte till, utan är sammanbyggd via en inglasad gångbro över floden Ill med Europarådets lika imponerande byggnad Winston Churchill, där ytterligare kontor och arbetsrum finns.
- Logistiken här är gjord för att gå vilse, det är lättare i Bryssel, men också mera själlöst, säger Christofer Fjellner när han visar vägen ut till tornets innergård för fotografering.

Innergården är belagd med vit marmor och svart skiffer, i mitten en skulptur skänkt från Polen.
- Vi är lite grann som guldfiskar, avskärmade från livet utanför parlamentet. Louise Weiss är till och med byggt som en borg, säger han.
- När vi skulle rösta om ett hamnförslag för två år sedan och 2 000 arga franska hamnarbetare demonstrerade här utanför blev borgsymboliken väldigt tydlig. Louise Weiss är omgivet av vatten på två sidor, och murar på de övriga två. Vi såg ned på beväpnade poliser som posterats på murar och de lägre våningsplanen under demonstrationen, men här på innergården kunde man bara ana tårgaslukten.
- Hur omröstningen gick? Jag vill minnas att förslaget föll, säger Christofer Fjellner.

Han har ett stående hotellrum i Strasbourg under sessionerna, rum 114 på Hotel Metropole. I Bryssel hyr han en tvårumslägenhet i centrum, med utsikt över Manneken Pis från köksfönstret.
- Många bor i Eurokratområdena, men Bryssel har en väldigt väl fungerande bostadsmarknad med många hyreslägenheter inne i stan. Jag betalar 700 euro i månaden (6 600 kronor) för 70 kvadratmeter, och det är en fräsch lägenhet med nästan svensk standard. Så jag är nöjd.
Hur mycket parlamentarikerna hinner se av Strasbourg är osäkert, de flesta kommer på måndagen och åker därifrån på torsdagseftermiddagen.

Många svenskar är skeptiska till EU, inte minst mot den omfattande byråkratin.
- Vi som är EU-vänner borde vara mycket tydligare i vår kritik av det som inte är bra med EU. När EU reser murar runt Europa till exempel, och det gäller såväl handel som människor.
Att EU stoppade importen av brasilianskt kött ser Christofer Fjellner som handelsprotektionism, inte som en jordbruks- eller hälsofråga.
- Välorganiserade särintressen driver lobbyverksamhet, och beslutet om att ställa samma krav på produkter inom som utom EU var på gång här ett år innan det hamnade i DN. Men gör man allvar av ett sådant krav vad skulle det i så fall innebära för afrikanska småbönder? frågar Christofer Fjellner retoriskt.

2009 löper Christofer Fjellners och övriga parlamentarikers mandatperioder ut. Han kan tänka sig at t kandidera för ännu en period, om han får nomineringskommitténs stöd:
- Och stöd från väljare förstås. Det är lite svårt att träffa dem eftersom vi är så mycket borta från Sverige. Men jag är faktiskt hemma nästan varje helg.
Sedan han blev sambo bor han i Stockholm, och där hålls också många av de möten som fyller hans helger, med partistyrelsen, med föreningar, intressegrupper och organisationer. Han är ganska mycket i Uppsala också, och i Enköping där han fortfarande har familj.
- Enköping betyder mycket för mig, och även om jag kanske inte är riktigt mogen för att flytta tillbaka dit ännu, så visst ligger det i tangentens riktning, säger han innan han för svinner bort i korridoren, på väg till nästa möte.

Från Enköping till Strasbourg

Ett udda inslag i EU-parlamentet. Så beskriver sig Christofer Fjellner, Europaparlamentariker för moderaterna, med rötteri Enköping. UNT träffade honom i Strasbourg