Sven-Åke Haglund är i sitt svar på min replik fortfarande förvirrad avseende vad det innebär att vara medlem i Nato.
Vad gäller ”priset i människoliv” så har han fortfarande fel i sak om att vi skulle vara tvungna att delta i alla Nato-operationer. Ett exempel är insatsen i Irak 2003, där USA varken fick med sig Frankrike eller Tyskland i operationen, eftersom det inte var en artikel 5 operation.
Det enda tillfälle då alla medlemmar har förbundit sig att delta i en Nato-operation, är om ett medlemsland blir angripet. Vad gäller övriga operationer är det frivilligt. Sverige har valt att deltaga i flera sådana, bland annat i Afghanistan och Libyen. Jag anser att vi borde ställa upp och försvara andra Nato-länder, till exempel i Baltikum.
Vad gäller kostnaderna för deltagande i operationer i form av stupade och skadade soldater så är jag den förste att beklaga dessa förluster. Jag anser att när staten Sverige skickar sina medborgare till insatser som medför risk för liv och lem, så måste dessa uppoffringar hedras och uppskattas. Veterandagen den 29 maj är ett steg i rätt riktning, men staten kan göra mer för sina veteraner och deras anhöriga.
Jag håller med om att den politiska utvecklingen i USA och Turkiet ger anledning till oro. Jag anser dock samtidigt att det inte finns någon bättre garant för frihet och självbestämmande för Europas länder än Nato. Märk väl att när Storbritannien väljer att lämna EU så är landet fortfarande med i Nato. När/om USA väljer att tona ner sitt bidrag till Nato (verkar inte aktuellt nu), är det naturligt att de stora länderna i Europa, såsom Storbritannien, Frankrike och Tyskland tar en större del av ansvaret för att försvara medlemsländerna. Tyskland har exempelvis börjat öka sin militära kapacitet, höjd försvarsbudgeten ordentligt och uttalat ett mål att komma upp i 2 procent av BNP om något år.
Haglund verkar tro att Nato är en akademisk fråga som man kan välja bort för att vi skall slippa delta i olika operationer. Att vi klarar oss bra ändå.
Problemet är att Sverige inte har en tillräcklig militär försvarsförmåga efter åratal av kraftig nedrustning. Vi bygger vår säkerhetspolitik på att vi skall få hjälp av andra, eftersom vi inte klarar av att försvara vårt eget territorium. Den kommer bland annat till uttryck i vår ensidiga solidaritetsförklaring. Samtidigt kan vi konstatera att utvecklingen i omvärlden inte är så fredlig som vi trodde. Det pågår krig i Europa och Ryssland har invaderat en del av sitt grannland Ukraina. Den militära kapaciteten bland annat i Ryssland har ökat avsevärt sedan 90-talet. Sverige har påbörjat ett återtagande av sin försvarsförmåga, bland annat genom att höja försvarsanslaget för första gången på många år. Vi ligger dock fortfarande lägst i Norden avseende försvarsutgifter och har en lång väg framför oss, innan vi har återuppbyggt en förmåga som på ett trovärdigt sätt kan försvara Sverige mot militära hot utan stöd från andra länder.
I det läget är det enklaste och effektivaste sättet att höja Sveriges säkerhet att vi blir medlemmar i Nato. Alternativet att vi står utan garantier kan i värsta fall bli mycket mer kostsamt i form av att vi kan förlora vår frihet och suveränitet om vi blir utsatta för ett militärt angrepp.