Svar till Rolf Widström EP (9 februari).
Jag är uppvuxen med en syn om var på den politiska kartan olika partier hör hemma. Partier med socialistiska ideologier som för exempelvis Socialdemokraterna bygger på frihet, jämlikhet, människors lika värde och solidaritet hamnar där på vänsterkanten. Konservativa och liberala partier har av hävd hamnat till höger om mittfåran. Jag är övertygad om att de allra flesta känner igen sig i den beskrivningen. Fram till 1969 hette ju dessutom nuvarande ”nya” moderaterna de facto Högerpartiet!
Partier och organisationer som bejakar rasism och främlingsfientlighet går i dag under det vedertagna begreppet högerextrema. Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra har vid ett flertal tillfällen benämnt SD för att vara ett rasistiskt parti!
Om hon nu aktivt sätter sig och förhandlar med SD, som hon själv enligt sina uttalanden anser vara ett parti extremt långt ut på högerkanten, kan jag inte se annat än att moderaterna tar ytterligare ett steg åt höger.
Trump tog jag i min insändare med som ett exempel på att vi har en orolig omvärld och där USA idag präglas av människofientlighet.
Det är intressant hur du Rolf Widström, och andra med dig, hellre försöker vrida debatten till att handla om vad som är höger eller vänster snarare än att hålla sig till sakfrågan. Det är en tydlig strategi att föra en pseudodebatt för att flytta fokus från vad det egentligen handlar om.
Moderaterna väljer att aktivt samarbeta med ett parti de själva kallar rasister och som har en ideologi och ett partiprogram som bland annat historikern och fil.dr. Mikael Nilsson (som lär vara en av Sveriges främsta experter på Adolf Hitler) drar tydliga paralleller med nazismen och ”Mein Kampf”! Det är det och normaliseringsprocessen, som många debattörer idag bidrar till, som oroar mig.
Låt oss fokusera på sakfrågan - inte på vilken sida om mittstrecket partierna står utan vad partierna i dag faktiskt står för!