Vi möts upp i Västerledskyrkan. Mamma Alina, pappa Hrach och deras nu 1.5 år gamla dotter Ann Marie. Sönerna i familjen, nu 13 och 15 år, vill inte bli intervjuade. Hrach berättar att de skäms när kompisar i skolan frågar om familjens situation.
I sällskap med pastorn Eva Kolterjahn, som lärt känna familjen och deras situation under deras besök i kyrkan, slår vi oss ner i kyrkans andaktsrum i änden av en korridor. Ett rum som betyder mycket för familjen.
– Kyrkan har betytt allt. Vi kommer hit och ber, sönerna är med i olika aktiviteter. Det är det enda stället vi kan göra någon nytta – vi kan inte ge något tillbaka till kommunen, så vi ger till kyrkan, berättar Alina Gizirian.
Anledningen till familjens svårigheter att ge tillbaka beror på att Alina och de tre barnen inte fått något uppehållstillstånd, trots att fyra år har gått sedan de kom till Sverige. Pappa Hrach fick permanent uppehållstillstånd omgående efter att han kommit till Sverige, då han kom från Syrien. Han har även fått ett jobb.
För Alina och barnen har det varit svårare. EP skrev om familjen i juli 2016, då Alina och de två pojkarna var nära att utvisas. Utvisningsbeslutet hävdes dock snabbt efter att familjen uppmärksammats i media. Sedan dess har ingenting hänt i familjens ärende hos Migrationsverket.
– Vi har ringt och vår advokat har hjälpt oss att skriva brev, men vi får svaret att ingen handläggare har kollat på vårat ärende, de har inte ens rört pappren. Ibland har de inte ens svarat när vi skrivit, säger Alina.
De som drabbats hårdast av Migrationsverkets långa handläggningstider är barnen, och framför allt dottern Ann Marie.
– Hon blev sjuk för ett tag sedan och fick jättehög feber i flera dagar – över 40 grader. Med hjälp av vänner åkte vi till sjukhuset, både i Enköping och akademiska i Uppsala, men ingen ville ta emot henne. Hon saknar sina fyra sista siffror, så då kunde hon tydligen inte få hjälp, berättar Alina.
Det är inte enda gången som just detta blivit ett problem. På grund av att Alina inte har uppehållstillstånd har hon inte kunnat få läsa svenska på SFI.
– Jag har velat lära mig svenska ända sedan jag kom till Sverige, för att kunna ge tillbaka.
Familjens jurist, Mark Safaryan är mycket kritisk till hur ärendet behandlats av Migrationsverket.
– Det här ärendet har spårat ur helt! Familjen har ansökt om uppehållstillstånd via anknytning, vilket innebär att Migrationsverket har nio månader på sig. När barn är inblandade ska det ske ännu snabbare och med barnens bästa i åtanke.
Vad anser du om de handläggningstiderna?
– Vi kommer att JO-anmäla det här. Migrationsverket hävdar olika handläggningstider hela tiden, ibland upp emot 23 månader. Det bryter mot utlänningsförordningen och är helt enkelt inte förenligt med svensk och europeisk lag. Det är ett övergrepp på familjen och framför allt barnen. Familjen lever i en osäkerhet och hamnar i ett slags ingenmansland, säger Mark Safaryan.
Familjen vet inte vad som kommer att hända. Under tiden som deras ärende behandlas kan de inte utvisas, men de lever hela tiden i ovisshet innan ett beslut har fattats.
– Vi planerar ingenting, vi bara ber. Som läget är nu har vi inte förutsättningar för att planera någonting. Vårt liv är svårt, och det enda vi ber om är att inte göra det svårare, säger Alina.