Fågellivet frodas i Hjälstaviken igen

Men för Pekka Westin är såväl grågäss som ljungpipare, sothöns och kärrhök källor till stor belåtenhet. De och många flera fågelarter ingår i den inventering av fåglar vid Hjälstaviken som han gjorde 2008 för länsstyrelsens räkning. Det är den fjärde inventeringen han gjort med ungefär tio års mellanrum sedan 1974.
Det är de våtmarksberoende fågelarterna som är av särskilt intresse för såväl Pekka Westin som för länsstyrelsen.

Hjälstavikens rykte som fågelsjö är mångårigt, men under 1970-talet och början av 1980-talet blev det uppenbart att antalet fåglar och arter förändrades och minskade. Då hade betesdriften på strandängarna upphört och sjöns öppna vatten nästan försvunnit i vass. Hjälstaviken blev allt mindre attraktiv för våtmarksberoende fågelarter.
- Men från mitten av 1980-talet har vassområden rotorkultiverats, delar av viken och utloppskanalen i söder har muddrats, enbuskmarker och barr- och lövskogsområden runt viken har gallrats och sly tagits bort. Dessutom går det betesdjur på ängarna igen, berättar Pekka Westin.

- De här åtgärderna betydde mycket för att fågellivet i och runt viken skulle börja återhämta sig, men den största insatsen som gjorts är dammbygget vid Svannäs i vikens södra utlopp. Med hjälp av dammluckorna som enligt vattendomen stängs i mars och öppnas igen i mitten av maj kan vattennivån i viken regleras och vattennivån skifta upp till 40 centimeter. Det är väldigt viktigt för våtmarksberoende fåglar, och det gör att den blå bården, vatten mellan strandängar och vass på vårarna, nu återskapas varje vår.

Genom åren har 272 olika fågelarter setts vid Hjälstaviken, omkring 110 arter häckar där årligen, och av dem är ett 40-tal våtmarksberoende. Den största förändringen i fågellivet är en enorm ökning av rastande gäss och tranor. Under 2008 uppskattades de till 45 000 till 50 000. Pekka Westin framhåller också skrattmåsarna som är viktiga inslag i bra fågelsjöar.

- Vid inventeringen 1988 häckade 42 par, förra året var det uppskattningsvis 3 300. Skrattmåsarna är viktiga eftersom de fungerar som väktare också för andra häckfåglar och skrämmer bort rovfåglar, säger Pekka Westin.
Av de 42 våtmarksberoende fågelarter som setts häcka i Hjälstaviken mellan åren 1988 och 2008 har 21 ökat i antal. Till dem hör bland annat grågås, snatterand, gräsand och fisktärna.