I en hage nära Säva sydväst om Uppsala går SHV Irma och SHV Montana och njuter av tillvaron, skötta och ompysslade av Jana Lind och Emilia Westerlund-Geidnert.
– Det märks att de har det bra, de har hull och låter sig hanteras på ett helt annat sätt nu än när vi först fick kontakt med dem, säger Anette Vilhelmsson.
Hon är kontaktperson för ett antal fodervärdar och hästar om i västra Uppland och i Västmanland som SHV köpt eller fått ta hand.
16-åriga Irma kom i SHV:s vård 2001 efter att ha omhändertagits från en gård i södra Sverige då ägarna inte längre klarade att sköta henne. Efter en tid vid en akutplats har hon haft några olika fodervärdar och kom till Jana Lind och hennes familj hösten 2009.
Jana började med att ta promenader med Irma i grimma. Så småningom lade hon på en sadel, och nu går det bra att rida henne också.
– Vi har fått prova olika bett på henne, det märks att hon är besvärad av en dålig tand fortfarande, berättar Anna Lind, Janas mamma.
Montana är 14 år gammal och köptes in av SHV på hästmarknaden i Vrigstad 1998. Till Sävatrakten och Emilia Westerlund-Geidnert och hennes familj kom hon i februari i år.
Liksom Jana med Irma fick Emilia träna Montana försiktigt i början, och också lära henne respektera människor igen:
– Hon kunde gå rakt på en, var väldigt envis och det tog tid att bygga upp förtroende och respekt, säger Emilia.
Anette Vilhelmsson kallar Irmas och Montanas nya liv för en solskenshistoria, där hon för varje besök hos hästarna och fodervärdarna sett hur hästarna mått allt bättre.
Det är inte ovanligt att privatpersoner ringer och tipsar SHV-representanter om hästar som far illa. SHV försöker då kontrollera om tipsen stämmer, och kan därefter göra en anmälan till länsstyrelsernas djurskyddsenheter. Myndigheten gör egna inspektioner och fattar beslut om eventuella förelägganden.
– Om det är akut kan man besluta om omedelbart omhändertagande, och det lämnas sedan över till polisen som verkställer omhändertagandet. Jag kan inte att säga något generellt om hur hästar i Sverige eller ens Uppland har det, vi ser ju nästan bara anmälningsärenden, säger Elisabeth Schöning, djurskyddsinspektör på länsstyrelsen i Uppsala.
– Om djur far illa kan det ligga tragiska familjehistorier, ekonomiska problem eller missbruk i bakgrunden, men väldigt ofta är det okunskap. Ägarna vet inte vilka regler som gäller eller förstår inte vad hästarna behöver, tillägger hon,
Anette Vilhelmssons uppfattning är densamma, att okunskap är den största orsaken till att djur inte sköts på rätt sätt.
– Vi inom SHV hjälper gärna till med information om regler och skötsel, det är självklart bättre om hästarna får det bra redan från början, säger Anette Vilhelmsson.
En fristad för utsatta hästar
Hästar som farit illa hos tidigare ägare kan få vård och en lugnare tillvaro hos fodervärdar genom föreningen Svenska Hästars Värn, SHV:s, försorg.
Gamla bekanta. Montana (i rosa grimma) och Irma hade träffats tidigare i en hage i Skåne när de till bådas synbara förtjusning återförenades som boxgrannar hos fodervärdarna Emilia Westerlund-Geidnert och Jana Lind.
Foto: Lotta Lille
SHV, Svenska Hästars Värn (www.shv.org) ,bildades 1993 och är en helt ideell förening. Verksamheten finansieras genom sponsorer, gåvor och medlemsavgifter. Föreningen har nu omkring 1000 medlemmar över hela Sverige, och äger 106 hästar. Hästarna är utplacerade hos fodervärdar. Medlemskap i föreningen är ett krav för att bli fodervärd. När hästarna placerats gör SHV-representanter regelbundna besök hos dem för att se att de och fodervärdarna har det bra. Målet är att hästarna ska kunna stå kvar hos fodervärdarna under sin återstående livstid.
SHV står för kostnaderna för vård av skador som hästarna hade innan de placerades hos fodervärdar. De senare står för foder, hovslagare, vaccinationer, försäkringar och stallplats.
Hästarna som SHV tar hand om köps in från hästmarknader eller från polisen om de omhändertagits efter länsstyrelsebeslut.