Skötseln av diken är eftersatt på många håll men det påverkar åkrarna negativt och i förlängningen livsmedelsproduktionen. Skötseln är även viktig ur miljösynpunkt.
För att öka kompetensen om vattenhushållning har Jordbruksverket tagit fram ett utbildningskoncept om diken riktad till markägare, lantbrukare och entreprenörer.
Annette Westerberg från Vreta gård utanför Enköping håller flera studiecirklar om förvaltning av diken.
– Kursen är viktig för att få ingång dikesföretagen och skötsel av dikena. Ofta har inget gjorts åt dem på många år, säger hon.
Ett dikesföretag är den sammanslutning av markägare som gemensamt sköter om diket som passerar deras marker.
För många diken är förrättningen gjort i början av 1900-talet men skötseln kan ha varit vilande i årtionden.
Men nu är det inte bara att rensa upp ett dike och ändra flödet i det hur som helst, underhållet styrs av en mängd regler. Teoridelen i kursen är därför omfattande.
– Man får inte ändra karaktär på ett dike, det kan vara brott mot miljölagen. Det finns omfattande regler kring diken, man har både skyldigheter och rättigheter och vi går även in på hur man hittar gamla handlingar och kartor och startar en styrelse för ett dikesföretag, säger Annette Westerberg.
På torsdagskvällen var det dags för ett fältbesök för en av kurserna och deltagarna styrde kosan mot de norra delarna av Enköpings kommun och Dragmansbo.
Där vill man återskapa den sjö som dikades ut i början på 50-talet. Den dikades ut för att marken uppströms och kring sjön skulle avvattnas och gå att bruka. När vattennivån sänktes växte sjön sakta igen, idag är det mer ett myrlandskap med några vattenspeglar i mitten av den tidigare sjön.
– Innan den växte igen på 70-talet var det en fin fågelsjö, man åkte hit från Fjärdhundraskolan för att titta på fåglar, säger Joakim Mårts som har del i det aktuella dikesföretaget.
Men något behov av avvattning i området finns inte längre, idag växer gran på den mark som blev åker när sjön försvann.
Genom att återskapa sjön så gott det går gör man bland annat en insats för miljön. Utflödet från sjön leder till Hjulbäcken och så småningom ut i Sagån och Mälaren.
Under fältbesöket mättes flödet i ån och profilen på diket och man jämförde med den karta som togs fram vid förrättningen 1953.
Krister Andersson som driver lantbruk i Torslunda är en av deltagarna i kursen.
– Det finns ett stort behov av rensa i dikena, vi har ett dikningsföretag med många delägare som nog inte varit aktivt på 40-50 år. Jag vill lära mig mer om reglerna och hur man kan få hjälp med dikena, säger han.
Även de andra kursdeltagarna är inne på samma linje.
– Även om det kostar att underhålla diken så har man igen det. Markerna blir bättre och lättare att bruka, säger Håkan Karlsson från Enköpings-Näs.
Dikesfrågan är viktig även i stadsnära bebyggelse då utbyggnaden av bostadsområden, som exempelvis vid Gröngarn, ökar flödet av dagvatten vilket dikena inte alltid är anpassade till.