Lantbrukaren har en annan uppfattning är länsstyrelsen om sin djurhållning och menar att djuren inte farit illa på hans gård.
– Det här är en bedömningssport för de som sköter tillsynen. Jag har fodrat så gott jag kunnat men om en ko äter mindre och blir lite magrare har jag svårt att förstå att det skulle innebära ett så allvarligt brott, säger lantbrukaren.
Vissa händelser som länsstyrelsen anmärkt på menar han har varit bagatellartade.
– Det var bland annat en kalvgömma som saknades några veckor... Det går att hitta fel hos alla djurägare om man vill, jag tror att många lantbrukare ser på verksamheten på ett annat sätt än länsstyrelsen.
Djurförbudet menar han är ett orimligt hårt straff i det här fallet.
– Det borde varit ett domstolsärende, som andra brott, inte ligga hos länsstyrelsen. Men jag kommer att försöka överklaga beslutet, säger lantbrukaren.
Men är det inte viktigt att djurskyddsreglerna följs?
– Jo, men risken är att produktionen försvinner utomlands där man föder upp med metoder som skulle sätta en svensk bonde i fängelse. Sen importerar vi det köttet, det är dubbelmoral. Men det handlar inte om vad som är rätt eller fel utan om att reglerna är olika.
Att djurhållningen nu avsluts vid gården innebär ett ekonomiskt bortfall på runt 300 000 kronor per år för lantbrukaren. Hur det ska kompenseras är i dagsläget oklart.
– Jag har inte hunnit funderat på det, jag är både ledsen och förtvivlad. Min uppfattning är att djuren aldrig farit illa hos mej, jag känner mig inte som någon djurplågare.