Om en yrkeskår ständigt baktalar sitt eget jobb – är det så konstigt att alltför få vill bli arbetskamrater med dessa gnällspikar?
Varför skulle unga begåvade studenter vilja gå in i detta inferno av stök i skolan, otacksamhet och aldrig lön för mödan, som lärarnas talespersoner beskriver sin vardag.
Plus att skolbarnens föräldrar numera tydligen blivit pain in the ass (se insändarna i EP 29 maj och 10 juni). Det är inte nog med elände i skolans värld…
Ett positivt resultat av allt tjat om sin outhärdliga situation är lärarnas egna löneutveckling som är outstanding på svensk arbetsmarknad.
Det negativa är att lärarna och deras fackföreningar skrämmer bort begåvade studenter. Bristen på lärare tycks ständigt öka – vilket å andra sidan driver upp lönerna ännu mer för dagens lärare, och de få nya som ändå kommer.En egoistisk modell, där vi skattebetalare och våra barn får sitta emellan.
Tacksam att yrkeskårer som verkligen är ute i en tuff verklighet inte anammat samma metod för att få upp sina löner – alltså att skrämma bort närmaste generation genom att baktala sitt eget jobb. Även om just det här säkert inte var lärarfackens mening från början.
Men tyvärr. Snacka om att lärarna med sitt eviga gnäll skjuter sig själva i foten. Duktiga studenter väljer helt andra karriärer. Höga lärarlöner är inte nog.