Jag är Enköpingsbo, skattebetalare och lärare. Ju längre jag arbetat desto mer ifrågasättande blir jag till den skolgång kommande generationer får.
Är det demokratiskt och tidsenlig att fösa in 500 till 600, kanske ännu fler, i en byggnad?. Detta för att umgås, lära och utvecklas till självständiga individer?
Tänk er att 30 personer samlas i ett rum på 50 kvadratmeter i flera timmar.
Endera blir man passiv och underkastad av förmaningar eller förtryckt av energitagande, dominanta individer.
Skolans viktigaste uppgift är att ge en kreativ grogrund till nyfikna initiativtagande människor där kvaliteter ska utvecklas.
Vi ska forma människor i demokratisk anda med samma rättigheter och förutsättningar.
Våra skolor är också en plats för mobbing, trakasserier, fusk, trängsel, främlingsfientlighet, flykt, förtryck, rädsla och hat. Den är full av kollisioner.
Läroplanen bygger mycket på individers mognad: hur de tänker, ser samband, helhet och konsekvenser. Tonåringar mognar mycket olika, vissa rent av efter skolgången.
Det är skolans uppgift att se individers olika kvaliteter och låta individen växa. Med dagens förutsättningar är det nästan en omöjlighet. Rektorerna har ansvar utifrån givna förutsättningar, men det är vi alla i ett demokratiskt samhälle som skapar förutsättningarna.
Ekonomin styr – ja, men man kan inte utgå från kvadratmeter per person som tyvärr varit argument. En skolmiljö hör i högsta grad till pedagogiskt arbete. Dessa matematiska tankar hör till dåtid och 1500-talets värld. Det handlar om en helhet, en framtid, en trygghet för både vuxna och kommande generationer och ansvaret är vårt nu.
Samhället skulle tjäna oerhört mycket om förutsättningarna ändras till mindre skolenheter där alla känner alla, alla kan få stöd, skapa gemenskap och samarbete. En ledning kan leda fler skolenheter under flera tak. Gemensamma aktiviteter som friluftsliv, kulturinslag och mat skapar gemenskap och inte revir. Varför inte arbeta med äldrevården och hela övriga samhället när det gäller aktiviteter och mat?
Detta kräver nya tankar. Att ändra ett arbetssätt är en omfattande process och tar tid. Jag brukar tänka på laga skiftet i mitten av 1800-talet, där små jordbruksenheter slogs samman till större enheter. Hus och hela gårdar plockades ner i sina timmerstockar och flyttades till nya ställen. Detta är för mig nästan obegripligt, ett enormt projekt med stora förändringar och både tekniskt kunnande, samarbete och kulturellt omdanande. Kunde 1800-talsmänniskan kan vi och kanske till och med måste.
Förvaltningschefer, rektorer och lärare gör sitt jobb. Politiker kan ändra förutsättningarna till en bättre skolmiljö. Vi lever gärna i vanor, men att se nya bättre banor kräver visioner.
Jag föreslår att politikerna i Enköping ser över skolenheterna och samarbetar med olika verksamhetsområden. Den enes problem bollas gärna över till andra instanser. Har jag helt fel om jag påstår att socialförvaltningen får ta mer och mer ansvarstagande med höga skattekostnader?
Dagens samhälle är kanske i den största förändringen på länge. Nyinflyttade personer med andra traditioner och kulturer bor här i ett stort antal. Integration mellan grupper, individer och kulturer är en utmaning för oss alla. I ett samhälle och skola där alla får chansen att lära känna alla är en bra grund till en bra integration.
Det handlar inte bara om att ge skolan fler tjänster. Detta är för enkelt, pedagogik är mer.
Visst har skolan utvecklats men övriga samhället har förändrats mer.