Alla parter var dock eniga om att olyckan vid S:t Iliansskolan morgonen den andra februari i år, då en 14-årig flicka omkom, var en tragedi. Flickan dog omedelbart av de skador hon fick då hon kördes på av bussen.
De vittnen som kallats in redogjorde för hur de uppfattat väglaget under olycksmorgonen, några talade om vinterväglag, andra om hala partier på vägbanor och enligt kommunens gatuansvarige hade personal åkt Fjärdhundragatan en knapp halvtimme före olyckan och då inte noterat att det rådde halka som måste åtgärdas. Några unga vittnen hade sett flickan vid övergångsstället, och också sett att hon stannat till och sett sig om innan hon steg ut på gatan.
Lokal halka och bristande kommunikation mellan flickan och busschauffören ledde till olyckan, menade försvarsadvokaten och hänvisade till chaufförens egen redogörelse för hur han uppfattat trafiksituationen. Chauffören hade beskrivit hur han sett flickan vid övergångsstället och bromsat in, men då flickan stod still och han uppfattat det som att hon skulle stanna och släppa förbi honom, hade han kört vidare. När han insåg att hon i stället klev ut i gatan bromsade han så hårt han kunde, men kunde inte undvika kollisionen och bussen kraschade in i ett träd invid övergångsstället.
Enligt advokaten kunde lokal fläckvis halka på Fjärdhundragatan ha gjort det ännu svårare att bromsa effektivt. Advokaten menade att den tragiska olyckan var resultat av att chauffören missförstått den kontakt han uppfattade sig ha fått med flickan som stod vid övergångsstället. Åklagaren menade att det av vittnesuppgifter och även av bilder framgått att vägbanan var hal. Chauffören var också bekant med vägen, kände till skolan och att det var just tiden strax före skolstart och många barn i rörelse där vid tiden för olyckan. Fordonsförare är skyldiga att anpassa hastighet och körsätt efter rådande omständigheter, poängterade åklagaren.
Att chauffören tyckt sig uppfatta att flickan sett bussen och skulle stanna för den innebär inte att han kan undgå ansvar för vårdslöshet hävdade åklagaren och hänvisade till att det råder absolut väjningsplikt vid övergångsställen. Åklagaren yrkade på att chauffören ska fällas för brott enligt åtalet, och på villkorlig dom kombinerad med böter.
Advokaten menade att den åtalade inte gjort sig skyldig till brott, men hade ingen invändning mot den påföljd åklagaren angivit, om tingsrätten ändå skulle finna chauffören skyldig. Dom meddelas 16 november.