Enligt säljarna har arrangörerna rätt om storleken.
– Garanterat störst, det är tredje året vi här, säger Sonja och Camilla Enberg från Trosa.
Varför kommer ni tillbaka till Enköping varje år?
– För att vi säljer så bra här, förstås.
Nu har det gått en kvart-tjugo minuter av loppisen. Hur har det gått hittills?
– Jättebra, vi har sålt fyra, eller fem, täcken redan, säger Camilla Enberg.
Lena Carrasco från Bålsta är en av besökarna.
– Vi håller på med kaspiska hästar i Håtuna, berättar hon.
I kassen ligger redan fynd från dagens hästloppis.
Vad är du på jakt efter idag?
– Ridbyxor, och kanske fårskinn. Vi får se, säger hon.
Den 70-årsjubilerande Enköpings ridklubb, vars medlemmar tar emot besökarna ute på den snöiga parkeringen, är inte ansvarig för själva loppisen.
Det är Linnea och Fredrik Holländer från Fjärdhundra som driver den växande verksamheten, som numera inte bara finns lokalt.
– Vi startade med hästloppisen här i Enköping 2012 och nu arrangerar vi även i Örebro och Linköping, säger Linnea Holländer.
Hon berättar att evenemanget äger rum två gånger om året.
– Vi brukar köra i maj och oktober, säger hon.
Ett fyrsiffrigt antal besökare väntas under dagen.
– Det var ungefär 400 bilar på parkeringen förra året, säger hon.
Det verkar inte vara svårt att få utställare. Hur många är det?
– 102 stycken, sedan fick vi säga stopp. Vi har en reservlista på mellan tio och tjugo säljare, berättar Linnea Holländer.
En som berättar för tidningen att hon är med på alla Linneas loppisar är Åsa Karlström, Betongbruden kallad.
Kombinationen betongkonst och hästgrejer är lockande på många besökare, bland annat Signe, Ellen och Siri, tre tävlingsryttare från Heby Ryttarförening som nyfiket kollar utställningsbordet.
Åsa Karlström berättar att hon gjuter som hobbyverksamhet, åtminstone än så länge.
– Det är trevligt här i Enköping, en bra anläggning, säger hon.
Mitt i vimlet hittar vi Diva, en välekiperad hund av rasen Chinese crested.
Hennes matte, Mia Ternvald är hundfrisör i Enköping, och är på jakt efter hundgrejer.
Men det här är ju en hästloppis?
– Ja, men hästmänniskor har ofta hund, och ibland kan man fynda även tilll hundar här bland borden, förklarar hon.