Om man lyfter på en sten vet man inte vad som finns under. I värsta fall kommer andra stenar i rullning.
EP berättade den 31/12 att alla tjänster vid socialförvaltningen i Enköping är tillsatta. Konsten som gjort det hela möjligt är sex timmars arbetsdag för socialsekreterare. Fint. Men hur ska det då bli för alla andra som har svårt att orka med sin arbetsdag. Sex timmars arbetsdag också för dem? Med full lön?
Det finns yrkesgrupper där praktiskt taget ingen orkar fram till 65 och ännu värre 67 år.
Vad säger Enköpings ledande parti (S) till den egna personalen inom barnomsorgen eller åldringsvården?
Sjuksyrror och undersköterskor som knappt orkar gå hem efter psykiskt och fysiskt påfrestande fulla arbetsdagar eller nätter?
Vad säger socialnämndens ordförande Solveig Eklund (S) till alla dem som sliter i hemtjänsten – och borde vara bra många fler?
Eller vad säger hennes parti till alla de elektriker och rörmokare som slitit ut axlar och knän, med enbart ständig värk som belöning?
Kanske: Nej, sex timmars arbetsdag är inte något för er. Bara för socialsekreterare. De har det tungt och jobbigt.
Jag förstår fullt väl att det är ett rent h-vete ibland, kanske till och med nästan alltid, att vara socialsekreterare; att jobba med trasiga familjer, med barn som far illa – och nära nog ständigt med för små resurser. Otillräcklighet. Frustration.
Men det är så många andra yrkesgrupper som borde få samma förmån, och jag hoppas nu att socialdemokraterna ställer upp också för dem.
Jag vill tro att (S) i Enköping tagit steget till något riktigt stort, som många fler än kommunens socialsekreterare kan glädja sig åt:
Att ha en chans att nå pensionsåldern utan utslitna kroppar, och med möjlighet att orka med sin egen familj, en egen fritid, utan att stupa i säng för att efter några korta timmar vakna upp till ännu en svårt slitsam dag.
Alla kan inte bli socialsekreterare.