Inger Hultman sätter på sig sin skepparmössa. Den är vit med gula blommor på. Hon har på sig den varje torsdag när hon kommer till Stadsgårdens omvårdnadsboende. Där har hon högläsning för några av dem som bor på boendet.
– Mössan har jag så ni känner igen mig, och nu går det ju inte att läsa utan den, säger Inger Hultman.
Hon är en av 110 engagerade volontärer inom Volontärcentrum, en verksamhet som drivs av Enköpings kommun. Volontärerna finns där för personer som kan behöva extra stöd i vardagen, till exempel om man vill ha någon med sig när man ska åka till sjukhuset eller bara vill prata i telefon. Som volontär kan man själv välja hur mycket tid man kan lägga ner och vad man vill vara med på. Det finns flera olika aktiviteter, bland annat att gå promenader eller hjälpa till med caféverksamheter. Monica Hallgren arbetar som utvecklare av volontärverksamheten på kommunen.
– Alla volontärer har sin egen historia med olika utbildningar och kompetenser. Alla är viktiga på sitt sätt och jag är otroligt stolt över alla volontärer, säger hon.
– Det är stimulerande, och det är många som kan bidra med sin kunskap, säger Inger Hultman.
Denna torsdagsförmiddag läser Inger ett stycke ur Charles Dickens "Lysande utsikter". Hon tar pauser så att deltagarna kan prata om handlingen eller om vad som helst som de kommer att tänka på.
– Nästa kapitel heter "Krossade hjärtan" och ett krossat hjärta har vi väl alla haft?
Det är inte bara högläsning som står på schemat. Denna torsdag har Inger bland annat med sig en kjol gjort av ett sidentyg i lila, med röda och gröna blommor på. Tyget köpte hon under tiden hon arbetade som sjuksköterska i Yemen. Alla får känna på det lena, fjäderlätta tyget.
– Det taktila är viktigt när man har sådana här grupper, att man får känna på olika saker och se färgerna.
Högläsningen avslutas med att lyssna på opera.
– Nu får vi vara operastjärnor, säger Inger och skrattar.
Några av deltagarna nynnar med och Eivor Appelfeldt och Gunn Litodin dansar tillsammans med Inger.
– Jag har alltid tyckt om att röra på mig, under hela skoltiden var jag med i en idrottsförening, berättar Gunn.
Det märks att volontärverksamheten, och personerna som hon läser för, ligger Inger Hultman varmt om hjärtat.
– Jag har jobbat inom sjukvården hela mitt liv så jag vet hur viktigt det är med aktiviteter. Man måste se vad alla deltagare tycker om, prata med dem och visa respekt. Det glittrar ju lite i ögonen på dem när de får dansa.