Lars Magnusson är professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet. Arkivbild
I år beräknas den genomsnittliga Uppsalabon ha 1111 kronor mindre i fickan varje månad. Eventuella löneökningar under året kommer inte att kompensera för den ökade inflationen.
– Vi har inte haft inflation på riktigt sen 1991 och på så sätt är det en stor förändring. Senaste månadernas inflation upp mot 8 procent har vi inte haft sen mitten på 1980-talet. Så det är rätt dramatiskt och det drabbar olika människor och hushåll på olika sätt, berättar Lars Magnusson, professor i ekonomisk historia på Uppsala Universitet.
Det som oftast blir tydligt först och syns mest för människor är de ökade livsmedelskostnaderna.
– Att man går i affären och tänker att osten har gått upp med 20 procent är ju en väldigt konkret förändring.
Däremot så är det ur ett historiskt perspektiv inte en lika dramatisk ökning.
– Ser man på det i sin helhet så bör man lägga till att på 1970-talet och före utgjorde livsmedel en mycket större andel i hushållens budget; det kunde vara upp till 30 procent. Nu har det varit nere på 10-12 procent och där har vi mycket att ta igen om man ska se på tyngden i hushållsbudgeten. Men det är klart att det känns av om man är van vid mycket mindre, säger han.
Statistik från SCB. Statistiken beräknar fördelningen av de varor och tjänster som konsumeras i Sverige. I statistiken kan man se att till exempel andelen av hushållens pengar som går på livsmedel ökat 13,7 procent i genomsnitt under 2010-talet till 14,3 procent de senaste två åren. Det är dock långt kvar till 1970-talets genomsnittliga 30,4 procent.
Men hur stor påverkan inflationen har på människor är väldigt olika. De som drabbas hårdast är de som inte kan kompensera för de ökade kostnaderna.
– Det är människor som lever på fasta inkomster, med räntor. De hinner inte med i förändringen och så har det varit i hundratals år i Sverige. Pensionärer och studenter får basbeloppen uppskrivna lite grann på grund av inflationen och kan väl stå emot ett tag, men över sikt blir det nog svårt även för dem. Och människor som lever på ren inkomst kan inte kompensera det här på något sätt, berättar han.
Förra veckan meddelade statistikmyndigheten SCB att prisbasbeloppet rekordhöjs till 52 500 kronor nästa år. Det innebär en höjning av bland annat studiemedel, garantipensionen och skattesänkningar. Vad som däremot kommer att hända med lönen 2023 är inte fastställt ännu.
När Sverige senast hade inflation på 1980-talet upplevde många det inte som särskilt svåra tider då majoriteten fick löneökningar som var i paritet med inflationen, förklarar Lars Magnusson. Då kunde många se löneökningar upp emot 10 procent för att kompensera för de ökade kostnaderna för hushållen.
– Men det åts upp av prisökningar och skyndade på inflationen, säger han och fortsätter:
– Nästan alla tjänar på att hålla ner inflationen. På det sättet ska man kanske inte kompensera sig för prisökningar på kort sikt. Hela samhället förlorar på att kompensera upp lönerna. Då, på 1980-talet, hade vi en kraftig uppgång av inflationen och devalverade svenska valutan för att få igång ekonomin. Det ledde till en överhettning av ekonomin och hög inflation. Där kunde majoriteten av löntagare kompensera sig för den men det spädde ytterligare på inflationen.
Reallönen beskriver hur mycket du kan handla för din lön. Utvecklingen av reallönen beräknas genom att man drar bort ökningstakten i konsumentpriser (KPI) från din nominella löneförändring. 2022 års löneökning på 2 procent har inte kunnat kompensera för de kraftiga ökningar i konsumentpriserna.
Han menar att det är en långsiktig komplicerad process om man ska justera löner eller inte efter inflationen och att det kan vara svårt att legitimera för människor att inte höja lönerna när man ser en kraftig ökning i levnadskostnader.
– Det handlar om att man måste kunna känna att om en själv får det sämre, får även alla andra det sämre? Blir försämringarna solidariska eller är det vissa som skor sig på det här?
De senaste 30 åren har Sverige istället haft relativt små nominella löneökningar på 2-3 procent.
– Men det har ju på sikt lett till en ganska kraftig ökning av löneinkomster i Sverige och en högre levnadsstandard. Så det är dilemmat, om vi får högre löneökningar nu får vi faktiskt mindre välfärd och inkomster, berättar Lars Magnusson.
Han tror att det är viktigt att sätta den nuvarande inflationen i ett större kontext.
– Man ska tänka på att vi har haft en period där vi varit ganska bortskämda med en ständig uppkomst av inkomster och ökad välfärd. Även om den nu är mer ojämlikt fördelad än den var tidigare. Vissa har ju inte fått det bättre, till exempel om man är arbetslös eller har haft svårt att ta sig in på arbetsmarknaden under längre tider, berättar han och fortsätter:
– Men de som har varit med på arbetsmarknaden har levt ganska gott de senaste 30 åren. Och det som händer nu sker mot bakgrund av det och vi är ju inte tillbaka som det var före 70-talet och lever på en helt annan nivå än vi gjorde då.