Just nu är det lamning på Gåvastbo gård – den mest arbetsintensiva perioden under fåråret.
På Gåvastbo gård i Lövstabruk bor Åsa och Hans Sikberg. De har drivit lammuppfödning i cirka 20 år och har hand om ett 40-tal tackor av de svenska raserna Finullsfår och Ryafår. De tar tillvara på köttet, styckar, röker och gör korv. De förädlar även ullen och säljer lammskinn och garn.
Just nu är det även lamningstider på gården – den mest arbetsintensiva perioden under fåråret. Fem lamm har fötts på bara mindre än en vecka, och många fler ska det bli.
Inne i ladan tittar fåren nyfiket på Åsa när hon vant öppnar grinden och kliver in. Hon plockar upp ett av de nya små lammen och håller det i sin famn.
– Det här är Isa. Vi hittade henne alldeles livlös och kall, men lyckades återuppliva henne genom att hålla henne nära kroppen och mata henne med komjölk, berättar hon.
Vanligtvis brukar våren på gården inge löften om nytt liv, värme och ljus. Nu ser utsikterna betydligt dystrare ut efter att kostnaderna för både diesel och el drivits upp.
– Det är ju de mindre lantbruken som tvingas lägga ner sin verksamhet först, säger Hans.
I veckan höjde ledande drivmedelskedjor sina priser på både bensin och diesel med ytterligare 20 öre. De stora höjningarna beror på reduktionsplikten, en lag som anger att bränslebolagen måste blanda in mer biobränsle i dieseln och bensinen.
Men det är inte bara dieseln som stigit i pris, även elpriserna har skjutit i höjden.
– Vi har kollat igenom bokföringen för de senaste tre åren. 2019 hade vi i december en elräkning på 6 500 kronor. Under 2020 låg den på 4 450 kronor under samma månad. I december 2021 låg den på 17 200 kronor, så det är ju en rejäl höjning, berättar Hans och pekar på anteckningarna i en svart bok.
Åsa menar att regeringens krisstöd inte kommer att hjälpa dem så mycket. "För oss mindre eko-gårdar så blir det inte så stor skillnad", säger hon.
Men också priserna på åkermark, konstgödsel, transporter, foder och plasten till emballage av balar har blivit högre. Det blir en kedjeeffekt, och konsekvenserna av prishöjningarna är många.
– Det är ju inte bara vi lantbrukare som påverkas, det gör ju även konsumenten och i längden hela samhället, menar Åsa.
– Fortsätter det så här så kommer ju vi att tvingas höja priserna på våra varor också, då gäller det ju att konsumenterna vill fortsätta handla och stötta lokalt, säger Hans.
Utsikterna för Hans och Åsa är inte ljusa. "Det är ju de mindre gårdarna som tvingas lägga ner först", säger Hans.
Att köpa svenska och närproducerade produkter menar Åsa är viktigt ur många aspekter, eftersom lantbrukarna bidrar till så mycket mer än vad gemene man kanske är medvetna om.
– Till exempel kommer ju våra svenska lantraser att försvinna, eftersom det är de mindre gårdarna som har hand om dem. Vi får ju knappt tag i fåren idag eftersom det finns så få, säger Åsa.
Hon menar också att ett kulturarv kommer gå förlorat.
– Det är ju en stor del av vår historia, ett hantverk som kommer att falla i glömska, säger hon.
Grisbonden Petter Kjellerby känner sig uppgiven. "Människor måste vara beredda att betala det som maten egentligen kostar", säger han.
På en annan gård som ligger i Vissgärde bor grisbonden Petter Kjellerby. Han är den sjätte i generationsledet och har drivit gården sedan 1995. Hans verksamhet är betydligt större än paret Sikbergs. Här huserar 360 suggor, men eftersom kultingarna föds mycket oftare än lammen så har Petter hand om cirka 2000 grisar totalt.
Han har också spannmålsproduktion, men den har inte kommit igång än.
– Man kan ju inte veta förrän till hösten exakt hur mycket jag kommer att bli påverkad av dieselhöjningen. Men jag gjorde en uträkning från förra januari till januari i år, och då har utgifterna höjts med 180 000 kronor, säger han samtidigt som han går igenom några kvitton.
Däremot är det grisproduktionen som kommer att kosta honom mest, enligt egen utsago.
– Det är ju vi grisbönder som blir värst drabbade av det här, säger han.
Regeringens krisbudget på en miljard menar Petter inte kommer hjälpa i längden. "Det är ju en tillfällig lösning, men man behöver ju något mer långsiktigt", säger han.
Petter tillägger att han ganska nyss kommit på fötter igen efter den stora torkan som var under 2018. Det blev också en dyr affär.
– Den kostade i runda slängar 1,5 miljon. I höstas kände jag verkligen att det var på väg åt rätt håll, men sen vände det ju igen, säger han.
Han målar upp ett liknande scenario som Åsa och Hans på frågan om vad konsekvenserna kan bli om priserna fortsätter stiga.
– Vi blir ju tvungna att höja priserna i så fall. Då får konsumenten ett högre pris, vilket kommer leda till att vi importerar mer kött från länder med sämre miljö- och djurskyddslagar. Blir det riktigt illa så får vi ju gå från hus och hem, säger han.
Petter planerade att installera solceller redan 2018, men då kom den stora torkan. Han tänkte ta upp det igen nu under 2021, men då kom nästa stora motgång. "Det känns som att man simmar med näsan ovanför vattenytan", säger han.
På måndagen den 14 februari presenterade regeringen ett krisstöd på en miljard kronor. 700 miljoner kronor ska gå till att möta de höjda dieselpriserna. Men varken paret Sikberg eller Petter är särskilt nöjda över beskedet.
– Det lindrar ju såklart lite, men långt ifrån allt. Det är som att man har blivit avhuggen benet och så får man ett plåster, säger Petter.
Åsa håller med:
– Nej men det är klart att man blir besviken. De pratar om att de vill ha ett livskraftigt svenskt jordbruk, så kommer de med det här, säger hon.
Vad gäller de övriga 300 miljonerna är det oklart när de kan betalas ut. För trädgårdsodlare ska stödet ges med 20 kronor per kvadratmeter uppvärmd yta och det totala stödet beräknas till 38 miljoner.
För gris- och fågeluppfödare ska en fastställd summa per djur avgöra stödet som totalt beräknas till omkring 260 miljoner.
– Jag vet ju inte exakt hur mycket det kommer att bli per gris, eller när och hur det ska fördelas, säger Petter.
"Det finns ju ingen återväxt. Inga ungdomar är ju beredda att jobba dygnet runt men inte tjäna några pengar", säger Åsa.
Så vad finns det då för lösningar på alla dessa problem? Åsa och Hans har installerat solceller på taket och gör allt de kan för att hålla nere utgifterna.
– Vi tänker mer på transportkostnader också och hur vi kan försöka minska dem, säger Hans.
Kan inte det också vara något positivt att man tänker på att inte köra i onödan?
– Nu är det ju inte så många lantbrukare som kör i onödan, men absolut. Allt som kan göras effektivare är ju egentligen bättre, säger Åsa.
Än så länge finns det dock inga elektriska alternativ till traktorer eller dylikt.
– Jag kan ju inte bara sluta köra mina maskiner, då måste det ju finnas en plan för hur vi ska gå till väga under övergångsperioden och det finns det inte just nu, säger Petter.
Ni målar upp en ganska dystopisk bild, är läget verkligen så här illa?
– Det är värre än illa, säger Åsa.
Även Petter håller med:
– Ja, det är så mörkt. Men hoppet är ju det sista som lämnar en, säger han.
Vad måste till för att det ska bli bättre?
– Människor måste förstå att större delen av svensk mat är subventionerad, säger Åsa.
– Det måste finnas en framtid för lantbruket. Det finns andra saker som vi kan dra in på, för det kommer bara att bli dyrare att leva framöver – för alla, säger Petter.