Projektet inleds med en arbetsmarknadsinriktad utbildning hos Folkuniversitetet. När UNT är på besök är det dags för den tredje träffen i ordningen, ledd av cirkelledare Malin Nygren. I dag ska gruppen fokusera på CV och personligt brev.
När Amal Moussa flyttade till Sverige för sex år sedan hade hon svårt att hitta jobb. Trots mångårig erfarenhet som lärare i Italien och hemlandet Egypten var tröskeln till den svenska arbetsmarknaden hög. Men i Uppsala kom hon i kontakt med projektet Klara, Färdiga, Kvinna – ett initiativ som riktar sig till utrikesfödda kvinnor som vill få jobb i Sverige.
Projektet drivs av organisationen Nya Kompisbyrån i samarbete med Folkuniversitetet och inriktar sig på utrikesfödda kvinnor mellan 18– 64 år, som inte jobbat de senaste 12 månaderna och som pratar grundläggande svenska.
– Vi vänder oss till en väldigt bred målgrupp. Det innebär att vi får in både kvinnor som jobbat jättemycket eller studerat väldigt länge, men också kvinnor som kanske aldrig jobbat. Det tror vi är en fördel – man kan inspireras av varandra, säger projektledaren Linnea Netin.
Projektet inleds med en arbetsmarknadsinriktad utbildning hos Folkuniversitetet. Fem tisdagskvällar i rad träffas kvinnorna för att utforma mål, börja skriva CV:n och öva på arbetsintervjuer. Varje träff paras dessutom de arbetssökande deltagarna samman med en "jobbkompis" – en kvinna som varit etablerad i Sverige en längre tid och som tagit del av den svenska arbetsmarknaden.
– Vissa av våra jobbkompisar har jobbat i 20 år, andra är studenter som extrajobbat. Vi behöver alla de erfarenheterna. Vissa är med varje vecka, andra bara på en träff. Huvudsaken är att man vill dela med sig av sin erfarenhet, kunskap – och gärna sina nätverk, säger Linnea Netin.
En av dessa jobbkompisar är Dajana Ilic Susak. Till vardags jobbar hon som projektledare inom life science-branschen, och har erfarenhet från en rad olika yrken som hon gärna delar med sig av. Men den främsta anledningen till att hon engagerat sig i projektet är att hon vet vad kontakten med en redan etablerad person kan betyda.
– Min familj och jag är invandrare från Bosnien och Hercegovina, och kom hit 1993. Efter något år blev vi erbjudna kontakt med en svensk familj – de hjälpte oss att komma in i det svenska samhället, och hjälpa pappa att få ett jobb. De stod som referens, hjälpte till med kontakter. Att någon ställer upp för en på det sättet är jättemycket värt, säger Dajana Ilic Susak och fortsätter:
– Arbete är det viktigaste för integrering i samhället. Mitt engagemang är ett sätt för mig att ge tillbaka.
"Jag vill uppmana andra att engagera sig på något sätt. Det är en så liten insats, och man får så mycket tillbaka. Man kan lära av varandra och växa tillsammans – det är win-win", säger Dajana Ilic Susak som är jobbkompis i Klara, Färdiga, Kvinna.
Efter de fem träffarna med jobbkompisar väntar steg två – mentorsperioden. Varje deltagare paras ihop med en mentor, som de sedan träffar minst en gång i månaden under sex månader för att jobba vidare med arbetssökandet och allt runt omkring.
Amal Moussa parades ihop med Mina Ihijji, som också har en bakgrund inom läraryrket. När Mina Ihijji kom till Sverige från Marocko 2010 påbörjade hon kompletteringsstudier för att få svenskt lärarbehörighet, men hoppade av innan hon blev färdig. Istället utbildade hon sig till tolk samt beteendevetare med en inriktning inom socialpsykologi, och arbetar nu som arbetsmarknadssekreterare.
– Jag har gjort den här resan själv. Jag vet hur det är på SFI, vilka utbildningar som kommer efter – och hur man söker jobb. Det är mycket som jag redan kan som jag kan hjälpa Amal med. Och det är det vi gör – vi skriver hennes CV och personliga brev, tittar mycket på olika jobbannonser, på möjligheten att skicka spontanansökningar och hur man anmäler sig till vikariepoolen, säger Mina Ihijji.
Amal Moussa och Mina Ihijji kommer att träffas minst en gång i månaden under sex månader i mentorskapsdelen av Klara, Färdiga, Kvinna. "Det är bra att man får träffa så många olika människor i projektet", säger Amal Moussa.
Att det är ett kvinnofokus, och att kvinnor stöttar kvinnor, tror Mina Ihijji är centralt. Dels för jämställdheten på arbetsmarknaden, dels för integrationens skull – och för kvinnors självständighet.
– Det öppnar för många möjligheter för kvinnor. De får hjälp, och får veta att det finns blickar riktade även mot kvinnor – inte bara mot män. De kan också komma in i arbete och jobba, precis som sina män, säger Mina Ihijji och fortsätter:
– Att hjälpa kvinnor att hitta jobb handlar inte bara om att få in dem på arbetsmarknaden. Det finns de som inte vågar lämna våldsamma relationer, för då lämnar man också sin bostad och familjens enda inkomst – mannens. Har man ett jobb kan man vara självständig och oberoende av sin man. Då är det lättare att bryta sig loss från till exempel förhållanden där det förekommer våld. Det handlar om att man har någon slags trygghet som kvinna.