Det flesta är säkert bekanta med 59-årige Gorgen Abrami för hans innovativa byggprojekt med Rosendal fastigheter. Företaget ligger bakom flera spektakulära bostadshus i Uppsala, bland annat Inspiration Rosendal som har en löparbana på taket.
Men entreprenörens yrkesliv har varit betydligt mer omfattande än så.
Utöver Rosendal fastigheter har Abrami i dag engagemang i 36 andra bolag och ekonomiska intressen i ytterligare 8. Man kan fråga sig hur han orkar och hinner med.
– Alla de här bolagen är inte aktiva. Jag försöker trappa ned och fokusera på det jag tycker är kul, säger Gorgen Abrami.
Sedan i mars förra året befinner han sig dessutom i karantän hemma i villan i Kåbo, då en i familjen tillhör en riskgrupp.
– På vintern har det varit extra jobbigt då jag saknar att kunna umgås utomhus. Visst är det kul och effektivt att jobba hemifrån, men jag tror många saknar fysiska möten, säger han i intervjun som genomförs digitalt.
Det var 1980 som han kom till Uppsala. Han växte upp i Irans huvudstad Teheran. Familjen är kristna armenier.
– Det var många i Iran på den tiden som åkte till Europa för studier, och det lockades jag av och ville utforska världen. Eftersom jag hade två kompisar i Uppsala kom jag hit på vinst och förlust. En vecka senare utbröt kriget mellan Iran och Irak och då kom tankarna på att stanna här en längre tid. Hade jag åkt senare hade jag fått vänta länge på att kunna åka. Hela min familj flyttade senare efter. Sedan 33 år bor alla här.
Hur var det att komma till Uppsala?
– I Teheran var det mycket föroreningar, så det första jag reagerade på när jag kom hit var hur ren luften var och hur mycket grönområden som fanns. Det var som att komma till paradiset.
Då Gorgen Abrami inte gick klart gymnasiet i Iran gjorde han det på Katedralskolan vid sidan om studier i svenska språket. Därefter var planen att bli bilmekaniker och han bestämde sig för att gå Yrkesplugget i Bolandsskolan.
– Det var mitt livs största misstag. Jag insåg tidigt att jag inte var någon tekniker, så det var två års tortyr. Därefter läste jag flera språk på komvux och fick ett studentrum i en korridor i Flogsta.
Parallellt jobbade han som städare samt diskare och garderobiär på studentnationer. I mitten på 1980-talet kom han på idéen att öppna ett eget kafé, Café Charleston på Sysslomansgatan.
– Jag har vännerna Kelly Grant (nyligen avliden basketprofil) och Leif Karlsson att tacka mycket för det. De hjälpte mig med borgen och lån. Vi hade ambitionen att skapa ett nattkafé, men fick tyvärr inte servera alkohol. Men det gick bra ändå. Vi hade långa köer utanför när studenterna ville äta något när de skulle hem efter festandet.
Det här blev starten på flera år av krogverksamhet i Uppsala. På 1980- och 1990-talet drev han fyra olika restauranger och nattklubbar och skapade lite grann av en föregångare till Lasse Svenssons krogimperium. Bland annat ägde han Baldis, Påvels, Aveny och Restaurang Grisen.
Det Gorgen Abrami minns främst från den här tiden var när han startade nattklubben Påvels, som på somrarna arrangerade konserter i den dåtida gränden med stora namn som James Brown och Ulf Lundell.
– Det blev en succé och var en av de mest lyckade sommarklubbarna i Uppsala någonsin, säger han.
Men krogbranschen slet hårt – och i mitten på 1990-talet valde han att trappa ned i samband med att första dottern Claudia skulle födas.
– Att driva restauranger är extremt slitsamt. Jag kände att jag hade kommit så långt som jag kunde.
Efter att ha lämnat krogbranschen engagerade han sig i Uppsalabolaget Cycore, som var verksamma inom it med 3D-visualisering och filmeffekter.
– Jag lärde känna Jerry Pettersson som fick in mig i bolaget i ett tidigt skede. Internet var i sin vagga då, och jag fascinerades av det.
Efter att initialt ha varit styrelseledamot blev Gorgen Abrami senare försäljningschef i bolaget som expanderade kraftigt med kontor över hela världen och hade omkring 200 anställda varav de flesta i Uppsala.
– Det var mycket resor och vi hade kunder som tv-bolaget CNN, telekomföretaget Nokia, klockföretaget Breitling och bilföretaget Mercedez-Benz som alla använde vårt program.
Den så kallade it-bubblan började spricka i slutet på 1990-talet, vilket gjorde att företaget till slut tvingas lägga ned verksamheten en bit in på 2000-talet.
– Vi sålde aldrig aktierna i bolaget, men hade vi gjort det innan kraschen hade vi blivit miljardärer.
I stället för en fortsättning i it-branschen fortsatte yrkeslivet med fastigheter.
– Jag låg hemma och sov och då kom min fru och berättade om ett fint hus i Kåbo som var till salu. När jag inte lyssnade på henne så slog hon mig med den hoprullade UNT-annonsen. Jag pratade därefter med mäklaren och sa att jag inte bara var intresserad av att köpa huset, där vi bor i dag, utan även tomten bakom på en hektar, och då fick jag Stockholmsföretaget Eric Rahmqvist intresserat. Och då köpte vi det. Det blev starten på det första fastighetsprojektet Kåbo Park.
Efter att ha jobbat med fastighetsutveckling i Montenegro i ett par år i väntan på detaljplanen för tomten drog han tillsammans med Hans-Börje Fritjofsson, Matz Eriksson och Eric Rahmqvist i gång Rosendal Fastigheter 2007. Ett företag som har satt stor prägel på den nya stadsdelen med flera stora bostadsprojekt.
– Vi fick höra att Upsala studenters IF skulle bygga en ny tennishall. Vi ritade hallen och hjälpte dem att köpa marken av kommunen och byggde bostäder mitt emot. Det var så det började.
I juni fyller han 60 år och kommer framöver att lämna vd-rollen i Rosendals fastigheter, men fortsätta jobba med nya projekt i företaget. Ett sådant som han har stora förhoppningar på är ett digitalt konstmuseum i Uppsala baserat på virtual reality-teknik, som skulle bli det första av sitt slag i Norden. Motsvarigheter finns bland annat i Paris, Kuala Lumpur och Tokyo.
– Vi för diskussioner med kommunen om att köpa mark. Det kommer att vara privat finansierat och skulle förhoppningsvis locka folk från Norden och Europa vid besök i Sverige. Det här skulle vara ett sätt för mig att ge något tillbaka till Uppsala som tack.
Det har gått bra ekonomiskt, hur ser du tillbaka på ditt yrkesliv?
– Jag mäter inte lycka i pengar. Den största lyckan i livet är att vara frisk och ha bra relationer med familjen och de som man bryr sig om. Den tredje största lyckan är att jobba med saker som är kul.