Ola Strandberg, 55, började tillverka gitarrer i garaget i Bärby hage. Nu tillverkas de i fabriker utomlands.
När Ola är tonåring och ska flytta till Uppsala från Umeå får inte hans trumset plats i flyttbilen. Då byter han bort det mot en oduglig gitarr som han meckar med. Kort därefter läser han en intervju med husguden och numera bortgångne gitarristen Allan Holdsworth, som berättar att han fått en gitarr byggd åt sig i jelutong.
Samma material har Ola gjort en skål i på träslöjden.
– Då klickade det, jag kanske kan bygga en gitarr, berättar han för UNT som träffar honom och Johanna Strandberg i deras kontor i Boländerna.
Den nyfunna hobbyn läggs dock på hyllan när livet kommer emellan. Men julhelgen 2007, när Ola är 40 år och hemkommen från arbete i USA, är han åter igång med gitarrtillverkningen. Men istället för att bygga en klassisk gitarr som vi är vana att se den, drömmer han om att kombinera en snygg och en ergonomisk gitarr.
– De ergonomiska gitarrerna ser speciella ut och som artist behöver man vara väldigt trygg med att stå på scen med en sådan. Min utmaning var att skapa en gitarr som jag själv skulle vilja äga, säger han.
I garaget i Bärby hage tillverkar han sin första gitarr som vinner "Guitar of the Month"-priset i ett nätforum där han är aktiv. Metalgitarristen Chris Letchford får syn på gitarren och vill ha en egen. Efter det uppmärksammas Ola Strandbergs verk och får viral spridning.
– Väntelistan bara växte. Jag kunde kanske bygga fem eller sex gitarrer om året i garaget.
Vid huvudkontoret i Boländerna har de en liten verkstad där gitarrerna repareras och justeras innan de går ut till kunderna. "Man kan även köpa service här", säger Ola Strandberg.
Han inser att han behöver hjälp med produktionen och tar kontakt med firmor i både Sverige och utomlands. På grund av den stora efterfrågan slutar han att skräddarsy gitarrer till kunder och börjar med serieproduktion istället. Både Ola och Johanna säger upp sig från sina jobb för att arbeta heltid med företaget.
– Det är inget vanligt åtta till sjutton jobb, det är en livsstil, säger Johanna Strandberg.
Vad säger kunderna?
– Nästan alla som testar gitarrerna märker av fördelarna och är nöjda. Sedan finns såklart de som inte alls tycker att det här är något för dem. Det är ju inte en universallösning, säger Ola Strandberg.
Ola berättar att han vid flertalet tillfällen velat kasta in handduken. Bland annat för att det finns oändligt med detaljer på en gitarr som kan gå fel.
– Den är gjord av ett organiskt material som rör på sig, sväller och krymper vid olika temperaturer. Den är svår att reparera om man repar den, säger han.
Johanna fortsätter:
– Coronapandemin har varit en utmaning när det kommer till logistiken, det har varit tufft att få material till fabriken. Samtidigt har många börjat spela instrument under pandemin och på så sätt har vi kunnat rida på den vågen.
I konferensrummet finns bilder på några av artisterna företaget jobbar med.
I dag har företaget sin produktion i Indonesien och tillverkar runt 800 gitarrer i månaden. Vid huvudkontoret i Uppsala är de tolv anställda. Företaget arbetar med artister som Tosin Abasi, Willow Smith och Gwen Stefanis gitarrist Liso Lee. Innan husguden Allan Holdsworth gick bort fick Ola chansen att bygga en gitarr till honom.
– Den var rejält spelad på.
Nu är Strandberg Guitars nominerade till "årets komet" i Företagargalan.
– Vi har inte hunnit med att vara delaktiga i företagslivet här i Uppsala, säger Johanna.
– Det är jätteroligt att äntligen få synas i Uppsala, men någonstans är världen vår spelplan. Never a hero in your hometown, skrattar Ola.