Charlotte da Silva möter oss på Salgados kontor i centrala Uppsala. Hon grundade den digitala kommunikationsbyrån 2011 efter bara fyra år i branschen. När sociala medier växte och det blev viktigare för företag och organisationer att ha en strategi kring hur man jobbar med det så såg hon ett behov att fylla.
Idag är de 11 anställda och omsatte ifjol 12,5 miljoner kronor. När Charlotte da Silva pratar om företaget och om hur hon brinner för digital kommunikation så är det svårt att inte dras med i virrvarr av chatbotlösningar, artificiell intelligens och virtual reality. Men för henne själv är företaget så mycket mer och vägen dit har varit allt annat än spikrak. Vare sig det rör sig om jobbet som vd eller sin drös av styrelseuppdrag och ideella projekt så drivs hon också av något bortom digitala lösningar.
– Just det här med att dela med sig av det man kan för att skapa någonting bättre har alltid varit viktigt för mig. Jag är uppvuxen så. Jag gick till söndagsskolan och delade med mig av mina pengar. När jag började tjäna pengar själv har jag delat med mig till olika projekt, bistånd och kyrkan.
I slutet av 1970-talet var hennes föräldrar biståndsarbetare i Honduras och tanken var att de skulle bo kvar där. Men efter att Charlottes storebror blivit sjuk föreslog läkarna en flytt tillbaka till Sverige. Så istället växte hon upp i småländska Västervik och berättar direkt om ett jobb hon hade när hon var 14.
– Jag städade i charken på en livsmedelsbutik varje kväll efter skolan. Jag var så stolt över det. Jag fick en uniform och bytte alltid om hemma, satte mig på cykeln och hoppades att någon skulle se att jag hade ett jobb.
Tanken var egentligen att bli barnsjuksköterska. Men hon tyckte det var för mycket administration i yrket och började tveka på om det var något för henne.
– Och jag kan inte bara hoppa något på när jag väl har börjat tveka – det var ju ändå något jag skulle göra hela livet. Och när det dyker upp en passion så tycker jag att det är viktigt att följa den. Sen finns det ju alltid en balansgång så man inte bara överger saker för att göra någonting annat. Men just att våga känna att man är på rätt plats är viktigt.
Efter ett år som barnflicka i Genève flyttade hon till Uppsala. På ett telefonförsäljningsjobb träffade hon sin man som även han är "biståndsbarn" och har en förälder från Brasilien. Efter ett par år tog de sparpengar och åkte dit för att arbeta med ett barnhemsprojekt. De hade tänkt stanna ett par månader. Istället blev de involverade i en större omorganisation och fortsätte projektet med Sida-finansiering och blev kvar i två år.
Efter studier på IHM och ett par år i branchen så startade hon till sist Salgado. Men hennes vilja att skapa något bättre och dela med sig av sin kunskap har aldrig lämnat henne och i dag driver hon även ett investeringsbolag med bara kvinnor.
– Syftet är att få upp kunskap kring investerande hos kvinnor. Det sekundära målet är att få fler kvinnor att investera. Tittar man på hur det ser ut bland dem som startar företag, de som investerar och sitter i styrelser så är det en underrepresentation av kvinnor i de här leden.
När hon startade Salgado var tanken att enbart anställa kvinnor men istället så var det i starten enbart hon och män som arbetade på företaget.
Varför blev det inte som du hade tänkt?
– Det blev helt enkelt inte så – men nu är vi fler kvinnor än män. Men det är inget ändamål jag har kvar i dag. Jag tycker verkligen om mångfald och tänker mycket på det, inte nödvändigtvis från ett perspektiv av kön eller etnicitet men enas vi kring samma värderingar, kärlek, respekt och passion så kan man med fördel vara extremt olika. Det är också en del i att skapa bra kommunikation. Blir det en för homogen grupp så blir också kommunikationen därefter.
Hon fortsätter vara ideellt engagerad i utbildning och har bland annat lett ett projekt med en kollega där de utbildade föräldrar och lärare om vad barnen har för sig på internet och sociala medier.
– Det handlar om att dela med sig av den kunskap man har.
I augusti bär det av till Costa Rica för att delta i ett projekt med en kvinnoentreprenörsförening i staden Las Brisas de Pacuarito där hon kommer att hålla i en grundutbildning i företagande.
– Problematiken är att det är mycket machokultur i de här utsatta områdena och i de flesta fall så är det männen som försörjer familjen och kvinnorna är hemma med barnen. I den socialt utsatta situationen så går i många fall lönen till droger och alkohol och därför har man arbetat med att förändra detta och få en gemenskap bland kvinnorna för att ge dem möjlighet att dela erfarenheter. Ur en syförening har en entreprenörsförening vuxit fram där fler kvinnor ska kunna försörja sig och börja driva företag.
Charlotte har använt sitt nätverk i Uppsala och har bland annat fått byggföretaget Sh bygg att stötta ekonomiskt med startbidrag för kvinnornas företag och hon hoppas kunna få med sig fler företag i Uppsala på att skapa positiv förändring.
– Nu börjar kvinnorna bygga upp självförtroende och när de börjar försörja sig så kommer det ofta barnen till del när kvinnorna står för försörjningen. Så det påverkar hela byn på ett väldigt positivt sätt.
I dag är hon själv förälder till sönerna Max, 14 år, och Edson, 6 år. Men barnperspektivet är något hon haft långt innan hon själv blev förälder.
– Men när jag fick barn själv så blev det väldigt viktigt att göra dem delaktiga i de här värderingarna att ge vidare.
När han var sex år fick Max åka med till Lettland och hjälpa till med ett projekt och varje år är Charlotte involverad i nya projekt. Frågan kryper nästan av sig själv ur munnen innan man ordentligt hinner reflektera över den.
Hur hinner du med allt?
– Jag fick den här frågan nyligen faktiskt. Dels så är vi många i familjen som hjälps åt och vi byggde ett hus till min svärmor på tomten och hon flyttade in när Edson var nyfödd. Det är ett generationsboende som är väldigt naturligt i Brasilien men kanske inte så naturligt här i Sverige. Så det är en till vuxen i närheten som kan hjälpa till. Sen är jag och min man även väldigt flexibla och kan ställa upp för varandra.
Tror du själv att du ofta får den här frågan om att ha många bollar i luften som egen företagare just för att du är kvinna?
– Ja, nu när du säger det så tror jag det absolut.