Betalningsmetoderna har förändrats, men dricksen lever kvar. Idag ges den mesta dricks med kort.
– Det är ju alltid jobbigt att inte ge dricks. Det känns som man borde.
– Ja. Eller? I Sverige?
Tone Svedlind och Adam Wolf står och funderar på Östra Ågatan. Att ge dricks på restaurang utomlands är givet för de båda, men att göra det när de går ut i Uppsala är inte lika självklart. Och de är inte ensamma.
Richard Tellström, forskare i svensk matkultur och måltidshistoria, är förvånad över att dricks överhuvudtaget lever kvar. Han har länge förutspått fenomenets död, inte minst med försvinnandet av kontanter.
– Jag tror fortfarande att det är på väg bort, men uppenbarligen är det mer seglivat än man tror, säger han.
Att ge dricks är en svensk tradition som Richard Tellström beskriver som "gammal som gatan", och sträcker sig sannolikt tillbaka ända till 1400-talet. Men förr i tiden var det knappast en slant man gav för att visa extra uppskattning till den som serverar.
– Dricks kommer från ordet dryckespenning, och var det som den som serverade fick för sitt arbete. Man fick i regel ingen lön av den som ägde krogen, berättar han.
Det dröjde till slutet på 1800-talet för serveringspersonal att organisera sig ordentligt. Serveringsavgiften infördes, som i praktiken innebar att restaurangbesökare tvingades att betala en förutbestämd dricks på notan.
– Dricks passade egentligen alltid dåligt in i tanken om det svenska folkhemmet. Den moderna svensken ska veta vad saker kostar och alla ska vara lika. Ingen skulle behöva göra sig till för den andre.
Richard Tellström är docent i måltidskunskap och expert på matkultur och måltidshistoria.
I början på 1990-talet togs serveringsavgiften till slut bort. Matpriserna, och lönerna, skulle höjas. Här kunde sagan om dricks ha tagit slut – men ännu klamrar den sig fast. Enligt en undersökning från Ica banken dricksar mer än hälften av svenskarna fortfarande på restaurang.
Var tredje uppgav att de gjorde det för att det känns som att det förväntades av dem.
– Vill människor betala extra för något som de tycker är väldigt bra så är det väl fint. Det finns absolut inget ont med dricks, så länge den skattas på, säger Richard Tellström.
Han påpekar dock att det idag bör ses som helt okej att inte dricksa något alls. Själv har han dragit ned på sitt egna dricksande, även om det händer.
– Utomlands lämnar jag alltid 15 till 20 procent, men i Sverige är det sällan jämfört med förr. Då ska serveringen vara bättre än förväntat.