"Elvaåring köpte spel för 40 000 kronor", "Min nioåring har handlat för 3 000 kronor i en app – måste jag betala?"
Den här sortens rubriker är inte helt ovanliga i dagens digitala marknadslandskap, där spel i appar som tillåter köp är mer regel än undantag. Men enligt Cecilia Norlander som är jurist på Konsumentverket har den här sortens anmälningar trots allt minskat något på senare år.
– Nu är föräldrar bättre på att inte ha telefonerna framme och öppna för köp inuti appar, plus att spelaktörerna har blivit tydligare med att det kostar och att det finns spärrar i spelen, säger hon.
Men barn är fortfarande konsumenter som handlar, i såväl fysiska butiker som på nätet. Som förälder är det bra att veta vad som gäller juridiskt om barnet köper något han eller hon inte ska.
Grundregeln är enligt Konsumentverket att barn måste ha föräldrarnas godkännande för att få lov att göra inköp. Ger man sitt barn en tjuga i handen att köpa glass för, är det relativt lätt att behålla kontrollen över situationen. Desto svårare kan det vara när barnen får använda mobilen eller surfplattan.
Alla tänker inte på att betalkort som har registrerats i mobilen eller surfplattan, som barnet sedan använder, kan jämföras med att få kontanter att handla för.
– Som förälder måste man vara medveten om att ett barn som får tillgång till pengar, oavsett form, faktiskt har möjlighet att handla med dem – vare sig de får eller inte, säger Cecilia Norlander.
– Kontanter är man ganska duktig på att inte ge barnen tillgång till hur som helst. Då är det vanligare att man slarvar med tillgången till pengar digitalt, till exempel genom att ha kortet öppet.
Föräldrarnas ansvar är således att styra tillgången till pengar och godkänna vad barnet får göra med dem. Men eftersom de vuxna inte alltid är med när barnen handlar, faller också en del av ansvaret på butikerna. De är skyldiga att kolla att den de ingår avtal med, faktiskt har lov att göra inköpet, inom rimliga gränser.
En nioåring som köper godis och serietidningar – det kan anses som ett normalt inköp för ett barn i den åldern. En nioåring som köper en mobil för tusentals kronor, det är en annan femma. Och där bör handlaren reagera.
Har ett barn redan genomfört ett köp av något som föräldrarna inte godkänner, blir avtalet ogiltigt. Då måste butiken ta tillbaka varan och se till att barnet eller föräldrarna får pengarna tillbaka.
Cecilia Norlander:
– Barn är ju en grupp som samhället vill skydda, och vill man sälja något till barn måste man ta höjd för det. Som butik får man därför reka lite, ställa lite kontrollfrågor eller kanske be barnet komma tillbaka med en förälder, om inköpet verkar tveksamt.