Johan Leijonhufvud har valt cykeln för att minska sina utsläpp. "Jag har fyra barn. Det är ju de som ska ta hand om skiten sen. Då tycker vi ska göra så mycket som möjligt för att inte förstöra för de som kommer efter oss", säger han.
Fastighetsmäklaren Johan Leijonhufvud sätter dit batteriet, knäpper hjälmen och rullar iväg från kontoret i Kåbo. I lådorna på cykeln har han som vanligt packat ner regnkläder, visningsskylt och återanvändbara skoskydd till spekulanterna.
Uppsala är en cyklande stad, och många tar cykeln till jobbet eller skolan. Men Johan Leijonhufvud har tagit steget längre för att minska sin miljöpåverkan.
– Det som skiljer mig från andra är att jag har integrerat cykeln i hela arbetsdagen.
I över åtta år har Johan Leijonhufvud cyklat i jobbet och har snart avverkat 2 000 mil på sadeln. Ibland när det regnar särskilt mycket eller om visningen är långt utanför stan blir det bilen, annars är det elcykeln som gäller.
– Jag kan ju inte komma fram svettig till kunderna så därför är elcykeln bra, men jag laddar batteriet med grön el, säger Johan Leijonhufvud.
En fastighetsmäklare sitter mycket i bilen under en arbetsdag. Förutom att ta sig till och från kontoret åker mäklare också runt på visningar, värderingar och kundmöten.
Johan Lejonhufvud har en elcykel för att slippa komma fram svettig till visningar. På cykeln har han ordnat med lådor som rymmer allt han behöver för visningar.
Till slut kändes all tid i bilen onödig och Johan bestämde sig för att i stället ta cykeln.
– Jag åkte runt bara jag och lite papper i min stora Volvo. De flesta försäljningar har jag också i stan, då är det så lätt att ta cykeln.
Går inte vissa möten att ta digitalt från kontoret?
– Jo, och det gör vi också delvis. Men eftersom det rör sig om så stora affärer vill man gärna kunna skaka hand och se personen i ögonen. Det är känsligt eftersom det handlar om mångmiljonbelopp, då behövs det fysiska mötet.
För att visa att man är framgångsrik kör fastighetsmäklare gärna runt i stora, fina bilar, menar Johan Leijonhufvud.
– Jag tror att den mentaliteten behöver förändras och att branschen behöver tänka till hur man kan minska sin klimatpåverkan, vi har ett ansvar. Men branschen är konservativ och förändring sker trögt.
Fastighetsmäklare har en tendens att vilja visa upp sin framgång genom att exempelvis köra fina bilar, något som behöver ifrågasättas inom branschen. Det menar Johan Leijonhufvud som driver sin egen mäklarfirma.
Men steget från bil till cykel kräver vissa anpassningar enligt Johan Leijonhufvud. På kontoret behöver det finnas möjlighet att duscha och byta om, och kunna ställa cykeln säkert. Här har arbetsplatserna en roll i att underlätta för cyklisterna. Men – det räcker inte med det praktiska.
– Man behöver ha ett driv och tycka att det är viktigt att göra skillnad. I början var det trögt, men man kommer in i det fort och nu är det lika självklart att ta cykeln som att borsta tänderna på morgonen.
Som mäklare tillbringar man en del tid på kontoret, men också mycket tid ute hos kunder för värderingar, möten eller visningar. Det innebär mycket bilkörande.
Johan Leijonhufvud har satsat mycket på att tänka hållbart i alla delar av jobbet. Till exempel är alla möbler på kontoret är begagnade och kunder som tar cykeln till visning kan få en liten gåva.
Är det här ett säljknep?
– Nej, det är det inte. Jag säljer inga bostäder på det här. Att göra en bostadsaffär är för stort för att folk ska bry sig om det, kunderna vill se resultat.
Vissa kommer nog ändå tänka det. Vad säger du till dem?
– Om det är fejk så cyklar man inte genom åtta vintrar. Detta är något jag står för även i mitt privatliv, jag tar cykeln för att handla mat och ungarna cyklar till skola och träningar. Sedan tycker folk att det är en kul grej att jag kommer till visningen på cykeln, säger Johan Leijonhufvud.
I över åtta år har Johan Leijonhufvud cyklat i jobbet och har snart avverkat 2000 mil på sadeln.
Men då bygger det ändå ditt varumärke?
– Ja, det blir det i förlängningen, säger han och fortsätter:
– Men jag känner inte att det här är "min grej" som ingen får ta efter. Förhoppningen är att fler väljer cykeln i framtiden och att det blir en fråga som inte ens uppmärksammas.