Förläggare, politiker, styrelsemedlem (bland annat hos UNT). Uppsalabon Maria Mattsson Mähls cv är långt. Men det var när hon sade upp sig tillsammans med kollegorna och startade nytt som den största framgången kom. I dag har AlphaCE närmare 400 anställda samtidigt som Mattsson Mähl har hyllats av företagssverige, en resa som beskrivs i nya boken I huvudet på en välfärdsentreprenör. Där berättar hon om sina framgångar med jobbcoachföretaget AlphaCE – och om hur man ser möjligheter där andra ser problem.
Varför bestämde du dig för att skriva en bok?
– Jag har ju varit förläggare i 6–7 år och hade bestämt mig för att inte skriva en bok. Men ända sedan vi startade AlphaCE och passerade viktiga passager har jag skrivit av mig. Det har gått väldigt bra för oss, det har funnits ett intresse. Och när vi anställer ny personal kliver de rätt in i ett företag som omsätter drygt 200 miljoner kronor. Boken är ett sätt att förmedla resan som vi har gjort. Den är väldigt dramatisk – vi var utdömda många gånger och borde egentligen blivit knockade, men vi hittade alltid en väg runt. Sedan skriver jag också om kvinnligt ledarskap, hur det är svårare att få banklån som kvinna. Sådant som kanske inte alla blir så glada av att läsa!
Arbetslöshet och integration är svåra ämnen – hur vänder man sådana utmaningar till något positivt?
– Boken varvar historier från personer som vi har hjälpt med berättelser om utmaningarna företaget mötte på vägen. Min erfarenhet av den här branschen är att bli hemlös eller att förlora jobbet – det kan hända vem som helst, verkligen. Jag har sett exempel där människor har haft en framgångsrik karriär för att få ett sjukdomsbesked, en skilsmässa, kanske i kombination med att man blir av med jobbet. Får man tillräckligt många rallarsvingar från livet kan det hända vem som helst. Men det finns också alltid en väg tillbaka. Vi är inte läkare eller psykologer, vi hjälper bara till med att hitta jobbet. Men med det kommer ett socialt sammanhang, en lön. Och då reder sig mycket annat av bara farten.
Hur ser du på framtiden?
– För det första går den svenska arbetsmarknaden som tåget – och då pratar jag inte om Stockholmspendeln. Den är glödhet just nu. Det behövs arbetskraft i byggsektorn, inom skolan och äldreomsorgen samtidigt som 40-talisterna nu går i pension på allvar. För det andra är det en myt att alla arbetstillfällen är komplicerade, det finns gott om jobb som går utmärkt att kombinera med exempelvis svenskundervisning. Den större utmaningen ligger snarare i att bostäderna finns där jobben saknas och tvärtom.