Svårigheterna med 3D-printing eller som det egentligen heter, additiv tillverkning, är enligt branschen att det i nuläget inte finns standardiserade sätt att kontrollera de produkter som tillverkas. Inom traditionell industritillverkning har man två hundra års erfarenhet men för 3D-utskrifter är fältet fortfarande öppet.
– När man utgår från en metallklump eller viker en plåt finns det ganska enkla tumregler för hur man ska räkna på till exempel styrka. Men om man som med 3D-tekniken tillverkar helt fritt i rymden efter eget huvud då blir varje komponent unik och det finns inga tumregler. Om man ska använda tekniken i en massproducerad produkt där man inte har kontroll på när den används, till exempel i en växellåda, då måste man vara säker på att den fungerar, säger Gert Nilsson, teknisk direktör på Jernkontoret.
Jernkontoret är branschorganisationen för den svenska stålindustrin och just nu arbetar man med ett stort projekt tillsammans med Vinnova där man vill granska den nya tekniken.
– I takt med att vi blir säkrare på hur man ska göra och vi får bättre riktlinjer kommer tekniken att sprida sig. Vi satsar 40 miljoner via Vinnova för att industrialisera processen och vi har en ganska bra bild av vad vi måste bli bättre på för att komma dit.
Är additiv tillverkning eller 3D-utskrifter framtidens teknik inom tillverkning?
– Det här är helt klart framtiden men om det kommer ta över en procent eller femtio procent av det som tillverkas, det vet vi inte. Men att det kommer bli väldigt mycket större än vad det är idag, det är vi helt säkra på. Det hänger mycket på hur snabba 3d-printrarna blir och var brytpunkten går rent ekonomiskt.