– Det händer saker nu, men de styrande måste också inse vilken resurs vi är, säger mathantverkaren och får- och köttbonden Åsa Sikberg på Gåvastbogård.
När man åkt förbi Lövsta bruk på vänster sida på 76:an och svänger höger mot Uppsala tornar snart Gåvastbogårds nya ladugårdsbyggnad upp sig mellan kala februaristammar.
Här visste stockholmaren Åsa Sikberg, då restaurangchef, att hon skulle uppfylla sin dröm om ett liv på landet och närheten till djuren. Det var 2003.
– Men det var lite annorlunda då och jag hade sly ända upp hit, minns hon och måttar högt upp mot huset.
I dag ligger ägorna öppna framför den röda före detta rättarbostaden på kullen och här driver hon och maken Hans Sikberg sitt lantbruk ekologiskt, utan gifter och tillsatser, och här tas allt till vara.
Listan med händelser och aktiviteter på gården är lång: Här erbjuder man färskt och förädlat ekologiskt lammkött efter säsong utifrån ett femtiotal livdjur. Här finns nötkreatur av raserna Angus och Dexter. Lammköttet säljs direkt till kund, liksom ullen som tvättas,bereds och, om man så vill, även tovas på gården.
Nu planerar man att göra en gästbostad av torpet, för de besökare som vill stanna längre:
– Fast det har vi inte sett än, säger Hans.
– Vi är en bra kombination, en visionär och en realist, säger Åsa.
De skrattar, den ärliga gemenskapen är förutsättningen för det många gånger slitsamma arbetet på gården.
Hur fungerar det att vara en lokal matproducent i dag?
– Bra, säger Åsa. Det är enkelt, kunderna kommer hem till dig, Viktigast är god kvalitet. Du kan inte göra en kvalitetsprodukt om du inte har en kvalitetsråvara.
Men, betonar de, målet med mathantverket är inte att tjäna pengar, utan att ”ta hand om det hela”. Kunderna kommer tillbaka om man tar sig tid med dem.
Förra året slutade Hans arbetet som mekaniker i Uppsala och Åsa har trappat ner på sitt engagemang som fritidspolitiker i Tierps kommun. Nu blir det ”bara” gården, säger de, och framtidtron är stor och stark.
– Man måste vara liten för att våga bli stor, säger Åsa.
Men det gnisslar lite i den nya livsmedelsstrategi som regeringen lagt fram, anser de.
– Mathantverket sker på landsbygden, säger Åsa. Vi är många som tar ansvar för jorden, skogen och djuren men de styrande verkar inte fatta det.
Ni matproducenter i Uppland blir ju allt fler, märker ni av det till exempel i er förening Bondens mat i Uppland?
– Det finns ett större intresse nu och det är jättekul, säger Åsa. Vi korsbefruktar varandra i föreningen och vi kan ta emot många fler.
Det är något som Sven Secher, ordförande i Bondens mat i Uppland sedan årsskiftet, skriver under på. I söderslänt, med Skoklosters slott på andra sidan Mälaren, driver han och hustrun Elisabeth handelsträdgården Näsets gröna med devisen ”härodlat, hemlagat och hållbart”.
– Närheten, mötena mellan producent och konsument är underbara, säger han och serverar ren och skär äppelmust i växthuset.
I fönstret mot den bleka vintersolen står lådor med dekorativt ”mikrogrönt”. De ska till en av tre restauranger i närområdet som gården levererar till.
Sven är född och uppvuxen här och odlandet går generationer tillbaka med hans morfar som central punkt. Småskaligheten är viktig för att kunna odla, och transportera, fossilfritt, utan konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel.
– Jag har ju alltid stått här och grävt, ler han. Det är ett sätt att leva.
Det är också att leva i ett kretslopp, det man sår och skördar inte bara säljer man utan lagar också till och serverar i kaféet sommarhalvåret. Den sociala biten är viktig.
– Det är en kamp att skapa lönsamhet men det finns så många duktiga lokala matproducenter, duktiga på just sina områden. Och mathantverket ligger i tiden. Vi känner stor support från konsumenterna. Sedan kan man prata länge om skattetrycket, det verkar inte som att alla politiker förstår vad det krävs för att driva ett företag. De får gärna lyssna mer på oss, vi är med att utveckla länet och därmed landet!
Hur står sig Uppsala som ett matproducentlän?
– Jag tycker att förutsättningarna är goda.
Utanför det nya växthusets stora fönster ser vi en glipa i isen och i backen bakom oss ligger snön ännu hård över grönsaksbäddarna, men säsongens första tomater är sedan länge i sådd.
– I början trodde man att det här med närproducerat var en trend, men det var ett skede i utvecklingen, det håller i sig, säger Sven Secher.