När Anna Nordlander växte upp i den lilla byn Graninge i Norrland drömde hon om att bli skådespelare eller fotbollsproffs. Efter en knäskada som opererats fem gånger handlade drömmarna i tonåren mer om internationellt arbete och FN.
– Men jag hade aldrig trott att jag skulle bli chef, säger hon. Jag är långt ifrån den typ av profil man ser i mediala sammanhang. Jag har fel utbildning, jag är tjej och jag är oerfaren. Jag har alla fel men jag provade. Jag försöker säga ja till det mesta, då händer mycket spännande saker.
I ett år har Anna varit vd för e-handelsföretaget The friendly swede som producerar sport och friluftsprodukter, erbjuder kundtjänst och säljer varorna i olika länder. Vi går in på företagets kontor. Framför datorer i den ljusa lokalen sitter unga personer, de flesta av dem är kvinnor. De har ungefär 35 personer som arbetar med företaget. Det är ett medvetet arbete från Annas sida att ge unga personer möjligheter och arbetslivserfarenhet.
– Vi har en snittålder på 24,2 år, säger hon. För mig har mycket handlat om vad folk kan, inte just vilken erfarenhet dem har. Jag plockar de direkt från universitet, och min plan är att jag ska försöka få folk från gymnasiet också för extrajobb. Unga personer har mycket att tillföra.
Hon själv är 28 år och när hon fick förfrågan visste hon inte ens vad som ingick i en vd:s arbetsuppgifter.
– Jag fick höra att en vd pratar med folk, och jag tänkte, ja det kan jag väl göra, säger hon och ler.
Hon påbörjade psykologprogrammet 2008 och en av hennes klasskompisar hette John Lundqvist. Efter en termin av psykologprogrammet hon hoppade av. Ett par år senare startade John The friendly swede. Då hade Anna läst bolagsrätt och hjälpte John med blandade juridiska och strukturella frågor, efterhand har hon blivit mer och mer engagerad och fått allt mer ansvar som ledde fram att hon utsågs till vd. Tillsammans är John Lundqvist och Anna Nordlander, The friendly swede AB, nominerade till Årets komet på Företagargalan i Uppsala senare i maj.
– Jag har alltid fått förtroenden från John och det har varit viktigt för mig, säger hon.
När hon valdes till vd hade hon arbetat heltid i nio månader för företaget. Innan dess hade hon varit en månad i Kina där företaget har sin huvudleverantör och flyttade efter det till Sydney men fortsatte arbeta på distans. Dagen efter att hon kommit hem till Sverige kunde hon tituleras som vd.
Men vägen hit har varit långt ifrån spikrak för Anna. Det är en rastlöshet, reslust och en vilja att utmana sig själv som har tagit henne dit hon är idag.
Direkt efter gymnasiet åkte hon iväg som au pair till England och Frankrike innan hon flyttade till Uppsala för att börja läsa till jurist. Efter ett år av utbildningen gjorde hon ett uppehåll och började istället läsa till psykolog, men efter en termin kände hon att det inte var något för henne.
– Att lyssna och sitta tyst var inte min grej, säger hon. Men då hade jag ändå provat och visste vad det innebar och att jag inte skulle ångra mig senare.
Juristutbildningen fick vänta och hon åkte istället till Schweiz som au pair. Därefter till Italien för att läsa italienska en kort period, innan hon läste ännu ett år till av juristprogrammet. Hon ville ut och resa igen och efter arbete i Norge åkte hon till Australien, Singapore och Malaysia.
När hon kom tillbaka till Uppsala bestämde hon sig för att läsa en termin av juristprogrammet utomlands. Hon hade fått en studieplats i Belgien men så tillkom en plats i Italien också.
– Då tänkte jag ”om jag dör om sex månader, vill jag då dö med en gelato i handen eller i ett regnigt Belgien?”.
Så Italien blev det. Men Anna hade bara nybörjarkunskaper i språket och undervisningen bedrevs på italienska.
– Jag ville ta reda på om man kan plugga juridik på ett språk som man inte kan? Det var en utmaning, säger hon. Jag läste bland annat finansmarknadsrätt på italienska och tentorna var muntliga.
Innan hon var färdig med utbildningen hade hon redan börjat jobba en del för The friendly swede.
– Jag trodde jag var klar med Uppsala, men nu sitter vi här, säger hon och ser sig om.
Vi sitter i solen på företagets balkong och ser ner på de intilliggande husen. Som chef beskriver hon sig själv som positiv och väldigt ärlig.
– Jag är ärlig med att jag inte kan allt, säger hon. Ung och rookie, det är både min största fördel och min största nackdel.
Anna säger att hon är en kontrollmänniska och berättar att en av de största lärdomarna hon gjort i egenskap i sin yrkesroll är att släppa på kontrollen.
– Det är viktigt att de jag arbetar med tar ansvar så att jag inte behöver dubbelkolla saker, säger hon. Man måste låta dem utvecklas och inte peta i allt, jag vill att dem ska ta egna initiativ. Det är dock fortfarande en utmaning.
En annan stor lärdom för Anna handlar om hur rekrytering av medarbetare går till. Till en början såg hon framför sig att en tjänst utannonserades och att det var en lång väg fram till en person kunde väljas ut efter flera urvalsprocesser och baserat på erfarenheter. Men numera går hon mest efter rekommendationer från medarbetare.
– Det har varit en framgångsrik rekryteringsstrategi, säger hon. Jag kan ta en kaffe med en person under tjugo minuter och sedan ”det är klart att du ska vara med”. Någon kan ha ett bra cv, men det kan visa sig att personen inte är så vänlig.
Att de anställda till största del består av kvinnor är ingenting som Anna medvetet arbetat för.
– Jag får börja jobba med jämställdhetsfrågor, säger hon och skrattar. Jag har väldigt mycket killkompisar och för ett par år sedan, om någon hade sagt till mig att jag skulle driva ett företag med nästan bara tjejer så hade jag inte trott det.
Eftersom företaget inte har funnits så länge handlar en del av Annas arbete om att definiera vilka arbetsuppgifter varje person har. Här ser hon en fördel med att anställa just unga personer eftersom de är så flexibla.
– Här fanns inga tydliga rollbeskrivningar och det passar inte alla, men det är en fördel att de inte har invanda mönster som vi måste lära om, säger hon. Det är coolast att se hur de unga tjejerna lever upp i sina roller och kommunicerar med tre olika världsdelar samtidigt.
Anna blir lätt rastlös och söker ständigt nya utmaningar, något som hon tror att John var medveten om när han rekryterade henne. När hon hade arbetat heltid för företaget i tre månader blev hon tillfrågad om att ta över företagets verksamhet i England och ett tag därefter fick hon frågan om hon ville bli vd.
– Om jag blir uttråkad, då ska det vara någon annan som ska ha jobbet, säger hon. Vd ska man vara när man känner att det är världens roligaste grej, annars ska man inte vara det.