Norrlands nations stora dansgolv har bytt skepnad, lokalen är upplyst och i stället för dansande studenter är rummet fyllt av programmerare. Under fredagen pågår nämligen ett hackaton och det enda som skvallrar om lokalens normala användningsområde är discokulan som hänger i mitten av rummet.
En av organisatörerna till programmeringstävlingen är Beverly Bachmayer som jobbar som ingenjör på Intel i München. Hon förklarar att dagens hackaton, som ordnas av Intel och Microsoft, är en uppladdning inför konferensen.
– Syftet är att lyfta kvinnor som jobbar inom datavetenskapen och få fler att bli intresserade. Det är en chans att nätverka och upptäcka nya karriärmöjligheter.
Beverly Bachmayer berättar att konferensen womEncoruage, som arrangeras i samarbete med Uppsala universitet, ordnades för första gången förra året i Manchester och hon tycker att det är ett viktigt syfte.
– Jag är till exempel ensam kvinna i mitt arbetsteam.
Varför är det så få kvinnor som jobbar med det här?
– Ja, det är en svår fråga. Delvis tror jag att det beror på att kvinnor inte har varit så intresserade. Därför är sådana här programmeringstävlingar och workshops bra. Du ska se hur glada folk blir första gången de får prova programmering!
Nur Hamdan börjar förklara vad hennes grupp bygger, men ganska snart får jag avbryta henne och be henne förklara för mig som om jag vore ett barn.
– Okej, vi försöker fixa en grej som ska varna om någon ramlar. Till exempel kan den bäras av en äldre och om personen faller omkull skickas ett sms automatiskt till en anhörig. Vi kallar oss Team Free Fall.
Hon är från Palestina men pluggar i Tyskland, hennes lagmedlemmar kommer från Burma, Ryssland och Sverige.
– Jag var med förra året också, säger Nur Hamdan som pluggar datavetenskap.
Under helgens konferens kommer de 200 deltagarna från 28 olika länder bland annat att delta i workshops, panelsamtal och föreläsningar. Under torsdagskvällen ordnas även ett jobbmingel där besökarna får chans att träffa framtida arbetsgivare som Google, Facebook och flera lokala företag.
Några bord bort sitter Oishi Deb, Erika Willis och Satabi Das. De har döpt sitt projekt till "Be My Eyes" (Var mina ögon).
– Vi tänker oss ett hjälpmedel som synskadade kan fästa på sin käpp, som kan ge information om platsen de befinner sig på och om vilka turistattraktioner som finns i närheten, förklarar Oishi Deb som är från Indien, men till vardags pluggar i Storbritannien.
– Tekniken som används är GPS och sen kopplas den till en hörselsnäcka via bluetooth, fyller Erika Willis ifrån Tyskland i.
– Nu tänker vi att den skulle kunna användas av turister också, inte bara de med synskada.
Vem vet om någon av de produkter som programmeras under discokulan på nationens dansgolv finns ute på marknaden om några år?