Från piccolo till hotelldirektör. Och snart innehavare av en hotellkedja. Uppsalabon Brook Tekeste har gjort en osannolik karriär inom hotellbranschen och hoppas inspirera fler.
Den 1 juni öppnar Brook Hotels vid Norrsunda kyrka i Rosersberg. Tanken är att det ska vara det första hotellet i en kedja med hotell på olika platser i världen. Brook Tekeste är en av delägarna. Och även om det var en slump som gjorde att han kom in i hotellbranschen så har det varit en mycket målmedveten strävan mot toppen. Och han hoppas att hans väg mot toppen ska få fler att göra samma resa, som en Uppsalavariant av den traditionella amerikanska drömmen.
– Jag gick på Stordammens skola i Sävja. Och jag vill kunna visa andra som går där och kanske har en stökig bakgrund att det går att ta sig upp, bara man bestämmer sig för det och kämpar.
När han visar runt i hotellet, där slutfasen av ombyggnationen pågår för fullt, är det osannolikt att tänka sig att det ska vara klart inom en vecka. Det är en byggarbetsplats där man bitvis får balansera mellan plankor och målarpytsar. Men sängarna står på plats i rummen. Och övertygelsen och entusiasmen är stark hos Brook Tekeste.
Han säger att en del av önskan att alltid hjälpa till är något han fått med sig från sin kulturella bakgrund i Etiopien, men också från sin mamma.
– Min mamma skaffade sig en stark position i samhället genom att hon stöttade många i omgivningen. Det var till henne alla kom med sina problem. När vi reste tillbaka till Etiopien var det fascinerande att se hur alla behandlade henne som ett helgon. För oss var hon ju bara mamma, säger Brook Tekeste.
Familjen flyttade till Sverige och Uppsala när han var tio år, efter att hans mamma träffat en svensk man som hon gifte sig med.
Här läste Brook företagsekonomi på Ekebygymnasiet. Och efter det visste han inte riktigt vad han skulle göra. På en fest fick han tips om att Hotell Arlandia sökte en piccolo, och tänkte att det kunda vara något att testa. Och han trivdes så bra att han blev kvar.
Men drivkraften att ta sig uppåt i hierarkin och så småningom driva sitt eget hotell har han burit med sig under lång tid.
– När jag såg hur alla ställde sig i givakt då de hörde ljudet från klackarna mot golvet när hotelldirektören Ann Stibeck kom gående tänkte jag att ”det är det här jag ska bli”. Det var första gången som jag såg någon annan än min mamma bli behandlad på det sättet, säger Brook Tekeste.
För att nå toppen har han alltid försökt vara bäst på det han gör: vara den bästa piccolon, den bästa nattportiern, den bästa chefen. Och alltid försöka sätta sig in i gästens perspektiv och ge dem en så bra upplevelse som möjligt.
Efter några månader som piccolo hade han lärt sig att ta hand om receptionen och fick så småningom fast jobb som nattportier. En hektisk natt på hotellet blev avstampet för det egna hotellprojektet.
En gång när han kom till receptionen vid två-tiden på natten möttes han av 300 trötta, arga och hungriga personer i lobbyn. Ett flyg hade ställts in och passagerarna hade hänvisats till hotellet. Genast satte Brook och de andra i personalen i gång att jobba. Fixade fram smörgåsar åt de hungriga gästerna, bokade in dem i tur och ordning, barnfamiljer först.
Det blev en tuff natt fram tills det var dags att informera dem som hade hand om frukostserveringen att det bara var att åka ut och handla mer mat.
– Vi tre som är kompanjoner bakom Brook Hotels hjälptes åt att klara den natten. Det svetsade oss samman, säger han.
För Brook Tekeste är vägen till framgång i hotellbranschen att alltid sätta gästen i centrum. Och att alla i personalen ska kunna göra allting.
– När jag jobbade som försäljningschef på Royal Viking låg hotellchefens rum alldeles bredvid bagagerummet. Det var många gäster som tog fel på dörr och ringde på den där det stod ”general manager” när de skulle hämta sina väskor. Men Pia Djupmark, som var chef, sa aldrig nej till att hjälpa dem med bagaget hela vägen ut till taxin. Det var lärorikt att se min chef bära gästens bagage till bilen. Det visar på en ödmjukhet att det inte finns något som en chef inte kan göra. Alla ska kunna göra allt för att tillgodose gästens behov, säger han.
Den här inställningen visar sig också på andra områden. När vi fortsätter intervjun över en kopp kaffe på Hotell Arlandia, som han beskriver som sin hemmabas eftersom det var där han började sin karriär, hälsar han glatt på alla som jobbar där. Han skrattar gärna och ofta och glädjen vid mötet med personalen verkar vara ömsesidig.
Jag frågar om de nu inte är konkurrenter, nu när han är i färd med att öppna ett eget hotell. Men så vill han inte alls se det.
– Nej. Om någon gäst har gått fel och kommer till mitt hotell så kan man inte bara visa i väg personen. Då ska man se till att köra gästen till rätt hotell. Jobbar man tillsammans tjänar alla på det. Det handlar om att lyfta hela destinationen, säger han.
Under åren har han arbetat sig igenom några hotell, först inom Radisson-koncernen och senare för andra arbetsgivare. Det var under en tid på First Hotel Linné i Uppsala som han första gången kunde sätta titeln ”hotelldirektör” på visitkortet.
– Jag var bara tillförordnad direktör, men det var ändå direktör, säger han.
Efter det har han drivit en konsultfirma som hjälper till att lyfta hotell som har problem. ”En lite snällare variant av Gordon Ramsay”, som han beskriver det själv. Och med erfarenhet och kapital därifrån som språngbräda ger han sig in i rollen som hotellägare.
– Alla vi tre har satsat pengarna från våra olika företag i det här. Och tanken är att det ska bli en koncern med flera hotell.
Enligt Brook Tekeste finns det intresse från sex destinationer att starta Brooks-hotell. Han nämner Kreta, London, Uppsala och Etiopien som några alternativ.
– Det ska vara triple-A-lägen. Mitt i en storstad eller nära en flygplats. Det är mitt A och O, säger han bestämt.
Och Uppsala ser han som en självklar destination i koncernen.
– Uppsala är min stad och jag är en riktig Uppsalabo, säger han
Men Uppsala är en svår marknad, medger han. Hotellen i Uppsala har svårt att nå en beläggning över 60 procent. Samtidigt som det byggts flera stora hotell.
– Den matematiken går inte ihop så är det. Aktörerna i Uppsala behöver gå samman så att man kan ta hit större evenemang. UKK skulle ha byggts större så att man kunde ta in större kongresser, säger Brook Tekeste.
– Men skriv inte det om UKK. Jag vill inte vara kritisk och det är bra att man gör saker i Uppsala, lägger han till.