Det har varit tyst kring hudvårds- och läkemedelsföretaget Galderma, som för drygt fem år sedan köpte hela Q-Meds forsknings- och produktionsanläggning i Uppsala. Här finns nu Galdermas huvudkontor för estetiska och korrigerande produkter.
Under åren efter uppköpet har det hunnit hända en del. Omorganisering, interna förändringar och nya ägarförhållanden har öppnat upp för nya marknader på flera håll i världen. USA ligger för Galdermas fötter.
– Vi växer så det knakar. Tidigare har det inte varit möjligt för oss att kliva in på den amerikanska marknaden, nu kan vi det och på bara ett år har vi ökat produktionen någonting kolossalt, säger Madelene Kärvin och rättar till hårnätet.
Vi står i verksamhetens hjärta, där maskinister i rockar jobbar bakom glasrutor.
Den kolossala ökning som Madelene Kärvin pratar om räknas i enheter, antal producerade läkemedelsfyllda sprutor. På ett år har produktionen ökat med drygt en miljon enheter. Kraftig expansion och många nya jobb de närmaste åren spår Madelene Kärvin.
Hon berättar att den världsomspännande marknaden för estetiska och korrigerande produkter ökar kraftigt och att den största ökningen sker i USA. Hon tillägger "So you want a piece of that", vi vill ha en bit av den kakan.
Vad är viktigast nu när ni expanderar så fort?
– Att profilera oss. Vad står Galderma för? Hur är företaget bra för Uppsala? Vi måste nischa oss och vara konkurrenskraftiga så att produktionen inte flyttas utomlands. Och vi måste se till att det finns kompetens till alla jobb.
Kan produktionen komma att flyttas?
– Jag tror inte det men om vi inte kan öka produktionen för att det inte finns arbetskraft riskerar vi att bli en flaskhals.
Madelene Kärvin menar att ytterligare ett problem som kan uppstå är att myndigheter tar för lång tid på sig i olika processer rörande till exempel bygg och mark.
– Vi måste hålla ägarna nöjda och leverera. Kan vi inte utvecklas som det är tänkt så kanske vi måste flytta.
Madelene Kärvin tog över ledningen 2014 efter en tid som finans- och personaldirektör på ett annat läkemedelsföretag i New Dehli. Kaosigt, varmt och stökigt beskriver hon det. Ändå kände hon sig inte helt färdig med Indien.
– Min son trivdes inte. Han försökte verkligen men tillslut fick det bli Sverige.
Hur känns det att stå mitt i den här stora företagsförändringen?
– Spännande, säger Madelene Kärvin snabbt och sedan efter en stund:
– Och skrämmande. Men det ska kännas i maggropen, det är det som håller mig vaken.