I Galdermas nybyggda reception i Fyrislund, tar företagets interim-VD Madelene Kärvin emot. Fransk-schweiziska Galderma tog över Q-Meds forskningsanläggning i Uppsala 2011 och blev i sin tur uppköpta av Nestlé 2014. Enligt Madelene Kärvin möjliggjordes USA-lanseringen och den påföljande tillväxten av det utländska ägarskapet.
– Nestlé öppnade upp marknaden i USA för oss på ett helt annat sätt än tidigare. Detta har skapat ett enormt tryck på våra produkter, vilket i sin tur ökat produktionen. Bara i Uppsala tar vi fram produkter till 80 länder. Dessutom har vi kunnat dra nytta av synergieffekter, som ett nytt ekonomisystem och annat som kan vara tungt för mindre företag.
Från konferenslokalens stora fönster har vi utsikt över företagets stora industripark, och i fjärran syns både slott och domkyrka. Och nog har även tvärvetenskaplig biomedicinsk forskning, så kallad life science, varit en institution i Uppsala länge – med lite välvilja ända sedan Carl von Linnés tid.
Nu expanderar Galderma i Uppsala, och produktionsvolymen skall femdubblas till 2024. Några siffror på USA-försäljningen kan vi dock inte prata om ”på grund av koncernen”.
Ett trevligt besked hur som helst, särskilt med tanke på vilket tufft decennium den svenska branchen har genomgått. 10 000 arbetstillfällen har försvunnit, därtill 70-80 procent av kliniska prövningar, och i de företag som finns kvar blir svenskt ägande allt mindre. Investeringsvolymerna sjönk mellan 2007 och 2012 från 1,6 miljarder till under 600 miljoner. Samtidigt växer sig Asien allt starkare, och storspelare som Google och Apple har börjat investera i branschen.
Men i Uppsalas har arbetstillfällena ökat under samma period, och 2015 innehöll fler trevliga överraskningar än Galdermas planer.
Som att Uppsalas största privata arbetsgivare, GE Healthcare, i början av december offentliggjorde en satsning på 870 miljoner kronor över tre år på sin anläggning i Uppsala.
"Det känns som att vara på en skolavslutning och få högsta betyg i alla ämnen", sade landshövding Peter Egardt.
Enligt Lotta Ljungqvist, forskningschef på GE Healthcare i Uppsala, tydliggör investeringen företagets intentioner.
– Det är ett tecken på den långsiktiga satsningen för att behålla verksamheten i Uppsala. I takt med att vi behöver utöka kapaciteten så har vi valt att göra det här i Sverige, för att vi har den kompetens och expertis som behövs.
Två av stadens största life science-bolag storsatsar alltså i Uppsala. Nationellt har ökat utländskt ägande skett parallellt med minskad sysselsättning. Men precis som Madelene Kärvin menar Lotta Ljungqvist att företagets storlek varit en framgångsfaktor.
– Det är en stor fördel. Vi tillhandahåller produkter på en global marknad, och då behövs ekonomiska muskler. Ett rent Uppsalabaserat företag hade haft svårt att växa som vi gjort.
Även nationellt har det nyligen satsats på life science.
Den 11 december tillkännagav regeringen att den tillsammans med universitet och näringsliv satsar 830 miljoner på life science över åtta år, varav 320 miljoner skjuts till av regeringen själv via innovationsmyndigheten Vinnova.
Resterande 510 miljoner kommer från Uppsala universitet, Chalmers och KTH (160 miljoner), Astra Zeneca (30 miljoner) och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, KAW (320 miljoner). Tillsammans har de grundat Wallenberg Centre for Protein Research (WCPR), ett forskningscentrum inriktat på proteiner. Centrumet kommer i Uppsala att involvera ett tiotal forskare.
Proteinläkemedel används ofta vid behandling av cancer och immunologiska sjukdomar, och är en växande industri globalt. 2014 utgjorde de sju av världens tio mest populära preparat.
I Uppsala tar GE Healthcare fram produkter inom kromatografi, vilket är en metod för att separera proteiner. Dessa produkter används i dag vid reningen av mer än 90 procent av godkända biologiska läkemedel, och den ökade globala efterfrågan på proteinläkemedel har gjort att företaget utökat sin produktion.
Så varför har de globala koncernerna valt att satsa just i Uppsala?
Både Lotta Ljungqvist och Madelene Kärvin lyfter fram Uppsalas tradition av medicinsk forskning sedan Pharmacia flyttade hit 1951. När företaget under 1990-talet såldes av i olika omgångar försvann inte ”pharmacianerna”, utan grundade nya företag.
I dag finns i Uppsala ett gynnsamt ekosystem för life science: två universitet som båda har innovationskontor; företagsinkubatorer som UIC (nyligen utsedda till världens tionde bästa företagsinkubator); stödnätverk som Uppsala BIO; laboratorier som SciLifeLab; ett stort sjukhus som sedan fem år har en egen medicinteknisk innovationsavdelning; statliga myndigheter såsom läkemedelsverket, veterinäranstalten och livsmedelsverket; IT- och konsultbolag; en intresserad näringslivsdirektör; samt Sveriges största advokatbyrå inom life science, Lindahl.
Och med en sådan mylla av aktörer är det viktigt med samverkan. Det menar i varje fall Christina Frimodig, som är vd på stiftelsen Stuns, en samverkansplattform för innovationsstödjande organisationer, som har funnits i Uppsala sedan 1984.
– Vi samarbetar väldigt bra i Uppsala, bland annat under Stuns-paraplyet, men på ett informellt sätt. Vi hänger inte ihop organisatoriskt och ekonomiskt, men vi sitter i samma lokaler och träffas mycket.
Både Uppsala universitet och SLU har inrättat innovationskontor, för att komma närmare näringslivet och nyttiggörandet av forskningen. Christina Frimodig har tillsammans med näringslivsdirektör Yvonne Näsström för att kartlägga behov i större life science-bolag. De är grunden för de mindre företagens varande och tillväxt.
– Vi får höga rankningar när det gäller innovationer, men vi tappar när det gäller att bygga bolag av de här innovationerna. Här är kapitalet en aspekt. Men det är också viktigt att bygga bolagen i rätt tid. Ibland startas de lite väl tidigt, innan teamen är färdiga.
De nio största bolagen har utländska ägare och huvudkontor utomlands. Men Christina Frimodig tycker inte att detta nödvändigtvis behöver vara ett problem.
– Denna fråga ingick i en utredning, där globala företagsledningar berättar vad som får dem att stanna kvar. Och Uppsala har en historik av att vara bra på högteknologisk kvalitetsproduktion, med hög kompetens inom teknik, språk och IT. Det får dock inte bli grus i maskineriet. Det måste finnas byggnadstillstånd, mark att bygga ut på, hjälp med miljötillstånd – och om det strular på någon kant så börjar de stora företagsledningarna se sig om efter nya jaktmarker.
Enligt Yvonne Näsström, näringslivsdirektör på Uppsala kommun, ställer utländska ägare särskilda krav på regionen.
– Vi konkurrerar med andra länder när företagen expanderar, så det är viktigt att de är förankrade i Uppsala och har bra förutsättningar. Det kan gälla fysiska saker som mark och bygglov från kommunen, men också att de har tillgång till kompetens, samt att de har bra kontakt med universitet, myndigheter och sjukhus.
Även Yvonne Näsström, som själv har arbetat på Astra Zeneca i 28 år, menar att Uppsala är starkt inom life science just på grund av stadens forskningshistoria.
– Vi har en lång tradition från Pharmacia-tiden kring avancerad, högteknologisk produktion av läkemedel och medicinteknik. Regionen erbjuder goda möjligheter till kliniska prövningar, biobanker, patientdatabaser – det finns en bra infrastruktur för bolag som kommer hit.
Bland sentida innovationer lyfter Näsström fram det högabsorberande materialet Upsalite. Detta kan användas för att vidareutveckla läkemedel med låg löslighet, vilket varit en viktig faktor till att läkemedel ratas på ett tidigt stadium. Upsalite kommer att vidareutvecklas av ett avknoppningsföretag som finansieras av universitetets holdingbolag UUAB.
Nu väntar dock den svåra period som så många mindre företag fastnar i, nämligen dödsdalen – den svåra period mellan att kapital skjuts till och att företaget uppnår lönsamhet. Men Näsström har hopp om framtiden.
– Uppsala har väldigt goda förutsättningar och vi ska tänka stort: på Kina och USA. Staden har både kraft och kompetens som det nu gäller att använda. Vi har både små och stora företag som har koll på varandra, vilket kan leda till spännande möten. Uppsala är bra på så sätt. Vi är en stor stad, men vi är ändå nära varandra.