Ute på den stora parkeringsplatsen står en vit övningsbuss. Inne på övervåningen i lokalen sitter fem kvinnor som för en vecka sedan började sin utbildning.
Det är mycket som ska läras in på kursens 13 veckor. Först för att ta busskörkortet, sedan för att få yrkeskompetensbeviset – vilket krävs för att få köra tunga fordon i yrkesmässig trafik.
Maria Banic har redan körkort för lastbil, hon har kört på Arlanda innan hon började här. Att gruppen hon går i nu består av bara kvinnor spelade inte så stor roll, hon hade sökt till utbildningen i vilket fall som helst.
– Men det är ju en rolig grej att det bara är tjejer. Och det är bra med fler kvinnor i yrket, vi är lika bra på att köra buss, säger Maria Banic.
Sindy Zenkelt tröttnade på jobbet som undersköterska inom hemtjänsten. Och bussjobbet var inte precis taget ur luften, hennes pappa är busschaufför och hennes lillebror har precis börjat jobba hos Gamla Uppsala Buss.
Hon har vanligt B-körkort och redan utbildningens andra dag fick de pröva att köra buss på parkeringsplatsen.
– Det var lite nervöst, jag trodde att jag skulle köra på konerna, men jag kom in i det ganska snabbt, säger hon och berättar att gruppen nu kört både i Nåntuna och i Fålhagen.
Även om varken Maria Banic eller Sindy Zenkelt sökte kursen för att den hade enbart kvinnliga deltagare, tror instruktören Erik Gustafsson att en sådan specialsatsning ändå har effekt.
– Vi håller ju två–tre kurser varje år och så många tjejer som går kursen nu har vi knappt haft sammanlagt på de andra kurserna, säger han.
När utbildningen är klar efter 13 veckor får de nybakade busschaufförerna sällskap i bussen av en mentor i två veckor.
– Den tiden kan förlängas om det behövs, ingen ska känna sig otrygg när de kör bussen. Men de flesta är sugna på att köra själva när utbildningen är klar, säger Erik Gustafsson.