Fredagen innan Almedalsveckan ligger såpadoften tung över Visby. Det fejas och fixas. Gotlänningarna tränger ihop sig eller flyttar ut när fastlandstrupperna från myndigheter, näringsliv och partier invaderar hus, lägenheter och kyffen.
Innanför murarna kan privata hyresvärdar gnugga händerna åt prisökningar på 400-500 procent. Pengar rullar in till Thailandsresor . Agenter som hjälper lägenhetsinnehavare och husägare att administrera hyreskontrakten omsätter miljoner.
Även cykeluthyrare, restauranger, hotell, taxinäringen och burk- och flaskletare är vinnare.
Men alla tillhör inte den kategorin. Hundratals seminarier och programpunkter som startar samtidigt skapar förstås publikkrockar. Bland mingel och roséläppjande räcker inte godisskålar och prydliga broschyrställ för att väcka uppmärksamhet.
Svårt att försvara en föråldrad informationsstrategi ihop med kostymen på kostnaderna.
De upptrissade priserna fick exempelvis Sollefteå kommun att hoppa över Almedalen i år, med motiveringen att ett besök inte ger tillräcklig valuta.
Kostnadsutvecklingen har diskuterats i veckan, att den kan stjälpa evenemanget. Det finns till och med de som förordar en flytt av Almedalsveckan till en annan stad med större hotellkapacitet och med bättre kommunikationer.
Det är inget som sker nästa år eller om fem år - sannolikt aldrig. Men turistansvariga på Gotland har ändå en del att fundera över. Ska Almedalsveckan vara ett mixat myller får inte tröskeln att komma till ön bli för hög.
Frågan är hur man får ihop intresset att tjäna de stora pengarna på kort tid med att få hit en bred publik, som gör det som majoriteten här välkomnar: vänder Visby upp och ned, och fickorna ut och in.