Den livliga boxern Ragnar ger ett varmt välkomnande när vi kommer på besök till Östanå gård får att träffa mjölkbonden Elin Torstenson. Hon visar in i föräldragårdens kök. På matbordet står assietter med komotiv och en stor mjölkkanna fylld till brädden. Den lilla kattungen Mimmi hoppar idogt upp på bordet för att komma åt det frestande innehållet i kannan.
– Jag har sedan barnsben drömt om att bli bonde. I år har jag hållit på i 19 år. Yrket är en livsstil där man lever i harmoni med naturen. Här tar man stor hänsyn till miljön och följer årstidernas växlingar. Livet och döden kommer nära inpå. Jag tar hand om det mesta själv, men har även stor hjälp av min pappa. Vi inseminerar djuren, ser kalvar födas och tar hand om ungdjur och kor tills det är dags att skicka dem till slakt. Elin växte upp på gården tillsammans med fyra syskon. Efter studier på Jälla naturbruksgymnasium arbetade hon som anställd på olika gårdar i 10 års tid innan hon tog över föräldragården 2008. Östanå som drivits ekologiskt sedan 1996 har idag ett 30-tal mjölkkor och lika många kalvar och kvigor. Gården är en del av den växande trenden med närproducerat, småskaligt och miljövänligt jordbruk som efterfrågas av konsumenterna.
Sedan 2016 har Elin en egen mjölkbod med självbetjäning där kunderna kan fylla på dagsfärsk mjölk i glasflaska från en mjölkautomat.
Affärsidén med mjölkboden kom 2015 när debatten om sänkta mjölkpriser gick het och har kunnat förverkligas med hjälp av banklån och investeringsstöd på 142 000 kronor från EU.
– Arla skulle ge oss mjölkbönder sämre betalt. Jag var upprörd och debatterade mycket i media. Som provokation ritade jag även loggan till ”Elins glada ekologiska kor” och skrev en annons om försäljning av mjölk för 20 kr litern. På grund av prisdumpningen föddes idén med en mjölkautomat där jag säljer direkt till kunden.
Ett och ett halvt år efter mjölkbodens öppnande går verksamheten över förväntan och lånet på dryga 350 000 kronor är avbetalt tack vare en försäljning på 70-130 liter mjölk om dagen.
– Jag hade ingen aning om hur det skulle gå, men det märks att det ligger rätt i tiden. Medvetenheten kring miljöfrågor och djuruppfödning har ökat och många är positiva till att köpa mjölk direkt från gården där de själva kan se att djuren har det bra. Sedan vill många bidra till min överlevnad som bonde.
Sju gårdar och Roslagsmjölk är också lokala mejerier som det går bra för tack vare konsumenternas ökade efterfrågan på närproducerade mejeriprodukter. Flera lokala slakterier likaså och Elin har sedan länge kunnat skicka sina djur till slakt i Tierp i stället för till Scans stora slakteri i Linköping.
Bönder från hela Sverige har varit i kontakt med Elin och kommit och tittat på mjölkboden för inspiration.
– Det är verkligen roligt att så ett frö hos andra. Bara det senaste året vet jag att ett 15-tal likadana automater sålts.
Carin Martiin, agrarhistoriker på SLU i Uppsala, berättar om mjölkbönders villkor genom åren.
– Kooperativa mejerier ägda av bönderna, växte sig starka under 30-talet och fram till 50-talet som en motreaktion på att bönderna inte fick tillräckligt betalt för sina produkter. Alla mjölkbönder var med i en mejeriförening fram till slutet av 1900-talet. Och dessa kooperativ har sedan utvecklats till allt större koncerner, såsom Arla.
– Men de senaste tjugo åren har vi sett en ny trend där småbönder vågat bryta sig loss och satsa på en egen verksamhet. Mycket tack vare att konsumenterna börjat ifrågasätta storskalighet. Det verkar vara en del i en större trend att konsumenter är villiga att betala mer för lokalproducerade produkter, säger Carin.
Uppsala och Stockholm är tacksamma områden för dem som satsar på lokalproducerat, berättar hon. Här finns ett stort engagemang från kunderna. Uppsala var exempelvis tidig med KRAV- mjölk och Krav-kontoret ligger här i stan.
– Längre tillbaka i tiden var det inte attraktivt för kunderna att åka till en gård och köpa mjölk, grönsaker och bröd själva, utan betydligt mer praktiskt med en affär i stan. Men i dag finns en motreaktion på de långa avstånden från jord till bord med mellanhänder som äter upp vinsten och konsumenterna betalar gärna lite extra om de får se var produkterna kommer ifrån. Tack vare digitala kanaler har småskaliga producenter numera också möjlighet att nå ut till fler, avslutar Carin Martiin.