Ida Bergström har två engelsk springel spaniel, den ettårige Leo och Stella, som är elva år. Trion bor i en lägenhet på Övre Slottsgatan i Uppsala och Ida Bergström åker ofta ut med sina hundar på landet och låter dem springa av sig eller går till något grönområde i stan, om hon inte strosar runt i kvarterets gränder. Tidigare hade hon egen häst.
– På slutet insåg jag att själva ridningen inte var grejen för mig. Det var roligare att komma underfund med hur hästar reagerar i olika situationer och lära mig mer om hur hästar kommunicerar.
När hon skaffade hund upptäckte Ida Bergström att det finns många likheter mellan häst och hund.
– När jag hade häst övade jag ofta att rida utan tyglar med bara en grimma och grimskaft. Jag fick använda mig av min kropp för att styra, stanna och ändra gångart. Då blev det kommunikation. Det är precis likadant med hundarna. För att det ska bli en tvåvägskommunikation måste jag släppa kopplet och öva mig på att bli en självklar ledare.
Ida Bergström tycker att hundägare har mycket att vinna på att lära sig tolka sin hunds signaler. En hund måste få vara hund. Hon tycker inte om att dalta med sina hundar och menar hon att man inte behöver pocka på hundens uppmärksamhet i tid och otid.
Istället ska man låta hunden vara ifred lite mer och låta den förstå själv hur den ska koppla av.
– Jag tror hunden mår bättre av det. Men det är lätt att bara utgå från hur vi människor beter oss och tro att hunden är likadan, säger hon och lyfter fram några exempel på feltolkningar utifrån sina egna erfarenheter:
* En glad hund förväxlas ofta med en stressad hund. Om hunden ivrigt springer runt och viftar på svansen och hoppar, tror vi att det är det ett tecken på glädje. Men det är tvärtom ofta ett stressbeteende.
* En hund som drar i kopplet har inte fått lära sig att lita på sin ägare och känna sig trygg med sin flockledare.
* Hundar som har problem i mötet med andra hundar behöver tränas men det är framför allt hundägaren som behöver bli mer självsäker och tydlig.
* Om man ska förstärka tryggheten hos hunden ska man ignorera beteenden som visar att hunden inte mår bra, invänta tills hunden blivit lugn och först då uppmärksamma hunden.
Det sista exemplet blev också en övning i skarpt läge. Först hade Leo sprungit runt på gården och blev uppspelt och när vi kom in i farstun gick han med snabba steg fram och tillbaka och ville hälsa. Men ingen av oss tog någon notis om honom. Han gav upp och gick och lade sig i sin korg och för att vila. När han fått koppla av, sträckte jag fram handen och mötes av en blöt, klibbig nos och en individ som lugnt och försiktigt hälsade.
– Man ska ignorera en uppspelt hund och inte låter den hoppa och släppa in den i ens personliga sfär förrän den är i balans och lugnat ner sig, för då mår hunden bättre, säger Ida Bergström.
För några månader sedan, i samband med att Ida Bergström skaffade Leo, började hon blogga om sitt hundägande.
– Bloggen är ett bra verktyg där jag kan reflektera över hur jag hanterar mina hundar och där jag berättar om alla små framsteg. Målet är att uppnå en bra kommunikation och att vi ska utvecklas ihop. Andra som läser bloggen kan förhoppningsvis få nya infallsvinklar till hur de själva tänker kring sitt hundägande.
Och det är inte alltid så lätt att vara hundägare, tycker Ida Bergström, som också gör fel och beter sig inkonsekvent.
– Det är rätt fascinerande hur duktiga hundarna är på att läsa av mitt kroppsspråk. Dagar då jag är stressad går allt sämre. Men dagar då jag är mer i balans, är också hundarna mer i balans.
Ett sätt att ha roligt med sin hund är att aktivera sig tillsammans, tycker Ida Bergström. Hon går olika hundkurser som spårkurser med Stella, tränar apportering med Leo: Nyligen började hon med jaktträning på fågel tillsammans med Leo och tänker själv utbilda sig inom jakt och ta jägarexamen.
– Det krävs mycket jobb för att förtjäna hundens förtroende. Men det viktiga är att man försöker, för alla kan. De flesta oönskade beteenden är inte hundens fel, det är ägaren som gjort fel, säger Ida Bergström.