Tiken har varit på vift och nu väntas valpar. Vem som är den blivande fadern är osäkert, och även om man vet det kommer det garanterat ändå att bli en överraskning när valparna föds. För ingen vet med säkerhet hur de kommer att se ut och vilka egenskaper de kommer att få.
Än så länge finns inga vetenskapliga studier som visar att blandrashundar skulle vara friskare än andra, även om många upplever att så är fallet. Till viss del stämmer det eftersom många hundraser brottas med recessiva sjukdomar vilket i grund och botten är ett inavelsproblem. Sådana sjukdomar riskerar att uppkomma hos var fjärde valp när både hannen och honan bär på samma dåliga gen. När två av varandra totalt obesläktade raser får en avkomma är risken betydligt mindre att den drabbats en sådan sjukdom.
Men Göran Andersson, professor i molekylär genetik vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala, är noga med att påpeka att det helt beror på vilka föräldradjur som används och att det inte går att säga generellt att blandrashundar skulle vara friskare än renrasiga hundar.
- Den som vill försöka avla fram en ny ras utifrån en blandning hamnar ofta i en genetisk flaskhals eftersom urvalet ofta blir för litet. Det ökar på sikt risken för genetiska sjukdomar och är ett problem som vissa raser också drabbats av.
Enligt uppskattning från Svenska kennelklubben finns det i Sverige närmare 730 000 hundar. Av dem är cirka en femtedel blandrashundar. Ingen vet hur vanligt det är att hundägare med flit försöker blanda raser, men antagligen är det ovanligare att det sker av misstag.
Hur generna blandas och hur den lilla valpen kommer att utvecklas är ofta svårt att förutsäga, men förutom utseendet bör man tänka på att även beteenden ärvs. Som köpare bör man därför försöka ta reda på vilka drag hundföräldrarna har. Särskilt vaksam bör man vara om tiken eller hanhunden är aggressiv, rädd eller har mycket vaktinstinkt. Ett råd är att försöka träffa dem och själv bilda sig en uppfattning. Och en hund med goda egenskaper är roligare i längden.