Förr i tiden rådde uppfattningen att djur varken hade känslor eller ett språk. Fortfarande finns det en och annan som lever kvar i den villfarelsen, men när det gäller vetenskapen är man överens - djuren är på många sätt precis som vi.
- Det är så mycket forskning i dag som handlar om hur djuren kommunicerar och tänker och som visar att även en kyckling både har ett avancerat språk, ganska rikt intellekt och en stor portion empati, säger Per Jensen, professor i etologi vid Linköpings universitet och som nyligen gett ut boken Hundens språk och tankar.
När det gäller språket "talar" de flesta djur framför allt sinsemellan - utom hundarna som hellre kommunicerar med oss människor än med varandra. För det första är hunden väldigt språkbegåvad. Detta är ett arv från vargen och hänger ihop med att den är ett utpräglat flockdjur. Genom att samarbeta och inte minst förstå varandra kan vargarna jaga och ta byten som är långt större, snabbare och starkare än de själva. En annan orsak är det faktum att hundar och människor har levt ihop så länge att vi har präglat varandra, också vad gäller språket.
- Många känner igen en glad hund, en arg hund, en rädd hund och så vidare. Andra mer subtila saker är vi sämre på, som när hunden står och vacklar mellan två sinnesstämningar. Om man kan läsa av dem skulle man kunna undvika att det händer olyckor.
Att tala med hundar är inget hokus pokus. Snarast handlar det om noggranna studier och en vilja att förstå. Till exempel har hunden ett extremt sinnrikt och individuellt kroppsspråk där variationerna är nästintill oändliga. Hit hör svansföring, öronens position, rynkad eller slät panna, morrande, skällande, gnällande, gäspande och vidöppen eller frånvänd blick.
Kan ett sätt att läsa av hunden vara att man går till sig själv och känner in vad den säger?
- Absolut. Men det är också en pedagogisk svårighet. Vi bör vara försiktiga med att förmänskliga hunden, för vi har en massa egenskaper som är specifikt mänskliga. Begreppen etik och moral förstås till exempel inte alls av våra hundar.