Rätt håll för råttan

Orden är Johanna Ivarssons. Hon bor granne med katthotellet i Häverödal utanför Hallstavik och har ett helt gäng råttor.
Just den här dagen är det Trollmåne som får visa sina konster på hinderbanan. Och Trollmåne charmar lätt publiken, förutom reportern även Johannas elva månader gamla dotter Mira. Hon kluckar av skratt när Trollmåne far runt hindren och hamnar fel lika ofta som hon hamnar rätt. Det krävs en guidande hand från Johannas sida för att det ska gå enligt regelboken.
- För en tid sedan var det ett tv-team här som ville filma mina råttor för att illustrera ett program om "den egna viljan". Jag fick förklara att jag inte kunde lova att de skulle hoppa över hindren - just för att de har en egen vilja, förklarar Johanna Ivarsson.

Hon har hållit på med råttagility sedan 2005 men har haft råttor sedan 1997. Det började med att hon fick en råtta i julklapp av en kompis.
- Och en råtta ska inte vara själv så jag köpte en kompis till den. Då blev det två pojkar. Sedan köpte jag en flicka och den skulle ju inte heller vara själv, så det blev en till.
Sådär rullade det på tills det var "alldeles för många". Numera är hon medlem i Svenska råttsällskapet, föder upp och säljer råttor, ställer ut och tävlar i agility. Dessutom är hon utbildad domare.

Vad är det som är så fascinerande egentligen?
- De är så otroligt smarta. Det går inte att jämföra med något annat djur än hund och katt. De lär sig sina namn och kommer när man ropar. De lär sig upp- och nerkommandon, och kan apportera saker. Och de lär sig väldigt fort hur man öppnar burdörren och tar sig ut. Alla former av sattyg lär de sig extra fort.
Men alla råttor går inte att träna i agility. Det krävs en personlig läggning hos råttan och en nära relation till husse eller matte. Dessutom bör föraren vara utrustad med mängder med tålamod.
- En del råttor vill bara inte. Det är precis som med katter. Vill den inte så vill den inte. Det svåra är att ingen råtta är den andra lik. Det som fungerar med en kanske inte alls fungerar med nästa.
Av tio råttor är det kanske fem som klarar av agility och en som blir riktigt bra enligt Johanna Ivarsson.
- Många av mina råttor tycker bara det är onödigt. En bra agilityråtta ska vara lyhörd, inte för självständig och nyfiken. Sedan krävs det att man har bra kontakt med råttan. Balanshinder är lite läskigt, då gäller det att den gör det för mattes skull.

Hon belönar inte sina råttor med godis. Det blir en stunds kelande i stället. Däremot är Johanna Ivarsson mycket aktiv under tiden som råttan tar sig igenom hindren.
- Det är tillåtet att blockera vägen, locka och pocka, visa på, lyfta framkroppen litegrann och klappa dem hur mycket som helst. Det krävs att föraren är steget före råttan.
Banan ska avverkas på som mest fem minuter på det i förväg uppgjorda sättet. Som domare ser hon förutom tiden framför allt på samspelet mellan råtta och förare. Råttan får absolut inte tvingas till något eller puttas över hindren.
Tävlingar i råttagility arrangeras av Svenska råttsällskapet i samband med utställningar. I år hålls Agility Grand Prix, ett slags SM, i Göteborg. Hallstavik och Tierp är uppländska orter där råttsällskapet brukar visa upp sig regelbundet.
För Johanna Ivarsson är råttorna en passion. De fungerar bra både tillsammans med den egna hunden och katten, fast hon lämnar dem inte ur sikte.
- En gång sprang råttorna upp i soffan och hälsade på katten när hon låg och sov. Katten blev så rädd att den sprang och gömde sig.

Rätt håll för råttan

Agility för råttor är en relativt ny sport. Men visst går det att få råttor att både hoppa över hinder, ta sig igenom hål, springa slalom och gå balansgång. Fast bara om de själva vill. Råttor är smarta djur, lika tillgivna som hundar och lika egensinniga som katter.