När hunden springer bort

Anna Nyman med boxern Himla, 5 år, försvann under en skogspromenad.

"Det var en vintereftermiddag för ett par veckor sedan. Jag och en kompis var ute med våra fyra hundar i Jällaskogen, som Himla varit i massor av gånger. Hon gillar att strosa runt på egen hand om hon hittar något intressant att nosa på. Men efter någon minut brukar hon alltid komma tillbaka. Den här dagen var hon borta längre än så. När det gått 20 minuter började jag bli riktigt orolig. Efter en timme ringde jag polisen. Vi gick runt och letade, vi ropade men ingen Himla dök upp. Det började bli mörkt och bestämde oss för att sätta oss i våra bilar och fortsätta leta runt på skogsvägarna. Vid halvsextiden ringde en man och berättade att han och hans fru plockat upp Himla på Östhammarsvägen. Det som hänt var att Himla fått upp spår på några rådjur, rusat genom skogen och till slut hamnat på landsvägen mitt i värsta rusningstrafik. Hon utmanade verkligen ödet, eftersom hon hade gått på mittlinjen i riktning in mot stan. Jag är fruktansvärt glad att hon hade en reflexväst på sig. De som plockat upp henne hade tvärnitat och tagit in henne i bilen. Alla andra bilar hade bara väjt undan och åkt vidare utan att bry sig. Himla är både öron- och chipmärkt. Hennes namn och mitt telefonnummer står också på halsbandet, de var så de fick tag i mig.
När jag fick veta att Himla var vid liv brast tårarna, hon måste ha haft änglavakt. Jag kände mig lugn i skogen men sen, när stressen släppte, satt jag bara och skakade. Himla var slutkörd den kvällen. När vi kom hem kröp hon upp i mitt knä och somnade helt utmattad. Jag är så tacksam för att det finns snälla människor som bryr sig. Utan dem hade Himla kanske inte funnits i dag."

Wachtelhunden Fanny, 11 år, försvann under en vildsvinsjakt.
Ägare: Jan-Erik Lundberg

"Jag var ute med ett jaktlag för att jaga vildsvin vid Enköpingsnäs intill Mälaren en lördag förmiddag i januari. Fanny hade fått upp ett spår och stack i väg, som hon brukade. Hon var en självständig och erfaren jakthund som alltid kom tillbaka när man ropade. Men inte den här gången. Framåt eftermiddagen började jag bli orolig. Det var mycket snö och disigt. Jag kunde inte höra hennes skall och fick inget svar när jag ropade. Vi gick runt och letade och frågade alla vi stötte på om de hade sett Fanny. På kvällen åkte jag tillbaka till stället vi parkerat bilen på och satte ut hennes hundbur med mat och vatten i tron att hon skulle komma tillbaka. Morgonen därpå åkte jag och en kamrat från jaktlaget för att söka vidare och kanske hitta tassavtryck efter henne i snön. Efter en stunds letande fick vi syn på både vildsvinsspår och hundspår ute på isen. Fanny hade tydligen stuckit efter ett vildsvin. När vi kom ut till en ö slutade spåren i vassen, där det var strömt. På håll fick jag se något mörkt som skymtade fram under isen. Jag tog fram min kikare för att se bättre. Då såg jag en del av hennes päls sticka upp. Fanny måste ha kämpat för att ta sig upp men misslyckats. Den förrädiska isen tog hennes liv.
Hon var min trofasta vän och jaktkamrat i 11 år. Det var fruktansvärt att hitta henne drunknad under isen och sen kämpa för att ta upp hennes livlösa och fastfrusna kropp. Det är tomt som sjutton utan henne. Hon var så klok, social och tillgiven och bra på att jaga. Jag har svårt att tänka mig en finare hund.

Dvärgpinschern Nikita, 1 år, Försvann hemifrån på nyårsafton.
Ann Edwards, hundvakt.

" Det var nyårsafton och lät fruktansvärt av alla smällare. Nikita var livrädd och hade hållt sig på övervåningen hela dagen, hon vägrade att gå ut. Strax innan tolvslaget lyckades hon smita ut genom en öppen dörr. Jag är förvånad att hon vågade det. Det är min dotter Emmas hund, vi var hundvakt när hon var utomlands över nyår. Vi hade pratat om vad vi skulle göra om Nikita rymde. Och så händer det här. Vittnen har berättat att de såg en skärrad hund springa längs Stenhagensvägen och skälla vid tolvslaget. En familj såg henne en kvart senare när hon sprang över väg 55 mot Shellmacken. Men de kan ju ha förväxlat henne med en hare. Vi var ute och letade hela nyårsnatten. Dagen efter var vi ute i 18 timmar. Sen satte vi upp lappar överallt i området och efterlyste henne i tidningen med en hittelön på 5 000 kronor. De som hört av sig har busringt. En gubbe sa att han tagit ett glas vin och sen kört över henne med bilen. Några ungdomar sa att de sett henne flyga till himlen. Vad är det för sjuka människor som kan göra så? Vi tog även hjälp av en dam som spårar bortsprungna hundar. Hennes egna hundar fick lukta på Nikitas leksaker och fick upp ett spår på henne som slutade vid tippen bakom Herrhagen. Ett par spåtanter vi kontaktat säger att hon är omhändertagen och bor hos en familj som inte vill lämna henne tillbaka. Vi saknar henne oerhört. Hon är skygg för människor men jag tycker ändå att folk ändå borde agera när de ser en lösspringande hund. Emma och resten av familjen tänker på henne varje dag och undrar om hon lever och hur hon mår. Är hon död eller är det någon som stulit henne? Ovissheten är det värsta."

När hunden springer bort

Att återförenas med sin trofasta vän skänker obeskrivlig lycka. Men när hunden inte kommer tillbaka. Hur känns det då? Möt tre personer som vet hur det är när hunden springer bort.