Att gå ut med hunden är en sak, de behöver kissa och bajsa och få motion. Men hundar, precis som vi människor, behöver också annan stimulans för att må bra.
– Om man inte aktiverar hunden kan man få en olycklig hund som kan lägga sig till med olater för att få utlopp för sina beteendebehov. Det kan exempelvis visa sig genom att den tuggar sönder saker hemma eller börjar göra utfall mot andra hundar eller cyklister och bilar. Det bästa är att låta dem jobba med nosen, säger Zeljka Banjac, hundinstruktör och doggywalker på Virvelvindens hundskola.
Zeljka har två blandrashundar, den ena får vänta med husse medan Ztina ska få delta i den första aktiveringsleken: godisregn. Zeljka kastar ut en näve små korvbitar i det decimeterhöga gräset och säger samtidigt ”sök”. Ztina nosar upp varenda en, men det tar en liten stund, hon har att göra.
– En väldigt enkel lek, och mycket bra, särskilt som det lite höga gräset gör att hon faktiskt inte ser godiset, hon måste jobba för att hitta det. Hon vet ju heller inte hur många bitar jag slängt ut och kommer att nosa även när hon hittat allt godis. Man kan också variera aktiveringen genom att ha olika sorters godis, så att det blir blandade dofter och smakupplevelser. Man kan även kasta ut något helt främmande, som en ananasbit eller liknande, så att hunden verkligen får undersöka den, lukta, smaka och tugga på något den inte hade förväntat sig.
Ztina har slutat nosa och tittar förväntansfullt på sin matte. Vad händer nu? Zeljka klappar henne och berömmer. Det ser ut som att de pratar lite med varandra.
– En annan aktivering är dogparkour, då använder man sig av de naturliga hinder som finns för att hoppa, eller kanske balansera, säger Zeljka och går fram till en parkbänk.
Hon manar Ztina (med hjälp av godis) att lägga ena tassen på bänken, sedan båda, därefter att hoppa upp på bänken och Ztina blir så ivrig att hon till och med hoppar över den. Just dogparkour har gett Ztina ett bättre självförtroende, hon är en omplaceringshund och var ganska osäker och inte så villig att leka, då hon kom till Zeljka med sambo.
– Ju mer hon klarade, desto säkrare blev hon, men det gäller att gå försiktigt fram och inte utsätta dem för alltför stor utmaningar. Man måste också tänka på skaderisken.
Nästa aktiveringslek är rallylydnad, en tränings- och tävlingsdiciplin där hund och förare går en bana med skyltar där olika övningar visas.
– Men man måste inte gå en hel bana. Det är det som är finessen med rallylydnad, när du lärt dig de olika momenten kan du utföra dem när som helst under promenaden. Det är bara att använda sin fantasi. Allt handlar ju om att göra mer än att bara promenera. Vi kan ta momentet ”ligg och stanna kvar”.
På kommandot lägger sig Ztina ner, medan Zeljka går ett varv runt henne. En övning som kräver koncentration för hunden, och att vara still fast allt är så roligt.
Det är en utmaning att vara stilla för vissa hundraser och individer, och i många fall är det mycket bättre träning att lägga spår eller träna lydnadsmoment eller rent av passivitet, i stället för att kasta boll eller pinne.
– Sådana lekar ger hunden ingen motion utan snarare ett stresspåslag. (TT)