Inlärning med hjälp av en klicker –en liten platta som avger ett litet klickljud när man trycker på den – har sitt ursprung i psykologiforskningen från 1930-talet.
Metoden bygger på att bara belöna när djuret gör rätt, men aldrig bestraffa det när det gör fel.
Egentligen är det inga konstigheter. Det handlar om är att fånga ett beteende och snabbt som attan visa att det är bra. Ju mer observant och intelligent djuret är desto lättare går träningen. Men det går att använda på de flesta djur.
En som vet är Jennifer Nilsson som bland annat tränat hundar, kor, fiskar, ökenråttor och inte minst sin katt Hercules med klickermetoden.
– Jag har lärt honom sitt, "high five", "skäms" och "ligg", säger hon.
Hon påpekar att inlärningen alltid sker på Hercules villkor. Skillnaden mot att träna en hund är stor – hunden visar ofta större engagemang.
Ett av de första tricken som Jennifer Nilsson lärde Hercules var "high five". Det tog tid innan han kopplade, men efter lite tragglande satt hälsningen som en smäck.
Därpå följde andra övningar som Jennifer hittade på eftersom. Ett av dem var "skäms".
– Jag fångade beteendet när han tvättade sig genom att dra tassen över nosen och tänkte – det här går att använda. Jag klickade till, gav honom en belöning och han fattade direkt att han hade gjort något speciellt. Så gjorde han det igen och jag klickade, sedan satt det.
Vilket moment i klickerträningen skulle du säga är svårast?
– Det är nog när man ska lägga till kommandot. Till exempel "sitt" – det gäller att inte ha för bråttom så att det verkligen är rätt beteende som man lägger kommando till.
Det bästa med klickerträningen är att det är så effektivt och enkelt. Det är också en stor fördel att ljudet är detsamma hela tiden.
– När det gäller Herkules har jag bara lärt honom saker som är lite roliga, inga nyttogrejer. En stor fördel med att träna katten är att man kommer lite närmare varandra. Och Hercules tycker för det mesta att det väldigt kul.