Bland dem som har eller har haft en fransk vädurskanin är det få som varit missnöjda. Frassarna, som de kallas i kaninkretsar, beskrivs ofta som både sällskapliga och kelsjuka. Enligt vissa påminner de ibland om en hund som följer efter en vart man än går och som till och med kan lära sig att komma på inkallning.
I Sverige finns tre jätteraser: belgisk jätte som är störst, tysk jättescheck och fransk vädurskanin. Av dem är det bara den franska väduren som finns med bland våra tio populäraste raser. Den troligaste orsaken är deras rykte om att de är både snälla och mysiga.
– Det stämmer. De är mycket lugnare än många av dvärgraserna, berättar Matilda Söderström som arbetar som skötare på parkleken Djur och kul i Aspudden i Stockholm.
Att de har ett lugnt sinnelag betyder däremot inte att de är slöa. Många är ganska nyfikna av sig. Matilda Söderström berättar att de kan vara rätt så busiga. Trots den rätt kraftiga kroppen har de inga problem att röra på sig.
– Man kan absolut ha en fransk vädur hemma, men då bör man se till att ha en stor bur. Det är också bra om man har möjlighet att ta ut sin kanin ibland, inte minst för att den lätt kan gå upp i vikt. En stor utomhushage är det bästa, säger hon.
Ett alternativ är att ha den fritt i lägenheten, men då bör man först se till att gömma undan alla farliga sladdar som den annars gärna gnager på.
Eftersom frassarna är så snälla passar de bra med barn. Men Matilda Söderström påpekar att det inte är någon kanin som man bär omkring på – en vädurskanin är tung. Den väger vanligtvis runt sex kilo. Den kan också sparkas ordentligt med sina kraftiga bakben.
Å andra sidan går det utmärkt att mysa med kaninerna utan att lyfta upp dem.
Ett råd är att tidigt börja träna både kloklippning och lyft. Då slipper man brottas varje gång det är dags.