Katter på vift med vilje

Tio mil. Så långt kom hon innan hon återfanns. Under den tiden hann hon både installera sig hos en barnfamilj, ges bort till en gammal dam och byta namn till Kenzo. Men det tog det tre och ett halvt år innan hennes ägare fick veta. Katten Esmeralda, som vandrade från Norrköping till Bålsta, har blivit rikskändis. Men så ovanlig är inte hennes bedrift, berättar kattbeteendevetaren Susanne Hellman Holmström.
– Katter kan gå en herrans massa mil, jag vet inte vad rekordet är, men det är långt, säger hon.

Riktigt hela vägen behöver katten Esmeralda heller inte ha gått. Det är inte helt ovanligt att katter på upptäcktsfärd liftar med en och annan lastbil. Men vad katter som lämnat sitt hem annars hittar på finns lite kunskap om. Susanne Hellman Holmström gissar att de letar efter ett nytt hem. Hur länge de klarar om de inte hittar något beror så klart på årstiden. Men också på kattens personlighet.
– Överlevarna är de katter som är lite skygga och håller koll. Det andra gänget är mer hundlika och bara kliver fram. Det är inte säkert att det är rätt strategi. De kan bli fångade eller överkörda.
Även om en hel del katter springer bort håller sig faktiskt de allra flesta hemma, säger Susanne Hellström Holmström. Katter är revirhävdande djur med bra lokalsinne.  När de väl försvinner tappar de oftast inte bort sig, utan ger sig av för att fullfölja en fullt naturlig drift – hitta en partner.
– Om man inte har kastrerat sin katt är det helt naturligt för en katt att vandra i väg för att hitta en partner, framför allt gäller det killkatterna, men också okastrerade honkatter kan vandra i väg för att leta upp en snyggning på vägen, säger Susanne Holmberg Hellström.

Hankatter har ofta ett revir med omkring en mils omkrets, honkatters är betydligt mindre. När de kastreras krymper det.  Men det finns fler anledningar för katter att lämna hemmet än att ge sig ut på kärleksjakt.  Kanske trivs de inte i sitt gamla revir, blir skrämda, eller bortjagade av andra katter. Eller är de helt enkelt matsugna.
– De hittar godare mat någons annanstans. Det bästa sättet att få behålla sin katt är att märka den, säger Cecilia Bergström på Uppsalas katthem.
Med hjälp av ett inristat nummer i örat eller ett chip under huden kan katten då kopplas ihop med sin ägare. I Svenska kennelklubbens kattregister finns över 600 000 katter registrerade. Varje dag får de nya samtal om försvunna katter.  Men många katter saknar märkning. Minst 90% av alla katter som kommer in till Uppsalas katthem är omärkta, berättar föreningens ordförande Cecilia Bergström. I Sverige är det lag att märka hundar, men inte katter, men det kan förändras. 2013 väntas en lag om obligatorisk kastrering och märkning av alla katter som vistas utomhus.

Förutom att märka katten föreslår Susanne Holmberg Hellström promenader i koppel, användning av en doftdosa som får katten att känna sig lugn eller en sändare som med pil och visar var den befinner sig. Svårare är det att lära katter att hitta hem.
– Jag tror inte att man kan lära dem det, det beror nog på situationen de hamnar i, säger Susanne Hellman Holmström.