Katt under kniven
Kastrering är det vanligaste ingreppet på katter. UNT var med då katterna Lakrits och Smulan opererades.
Veterinär Ragnvi Hagman och sköterskan Birgitta Östlund.
Foto: Pelle Johansson
- Det här är den vanligaste operationen vi gör här på katter, säger veterinären Ragnvi Hagman bakom sitt munskydd.
Innan har Lakrits fått en lugnande och två sorters smärtstillande sprutor. På hela dagen har han inte fått äta någonting.
Veterinärstudenten Jonna Fallhagen lägger fram tråd och ett rakblad på en bricka innan hon och Ragnvi Hagman steriltvättar sina händer och sätter på sig operationshandskar. Ragnvi Hagman lägger det första snittet och det tar ett tag innan testikeln blir synlig. Till slut tittar den fram bakom hud och hinnor.
Ragnvi Hagman klämmer åt med en peang, ett verktyg som ser ut som en korsning mellan en pincett och en sax, över sädessträngen. Den får sitta kvar ett tag så att strängen krossas och sedan knyter hon av med en tråd. Nu är det dags för det avgörande oåterkalleliga ingreppet.
- Nu skär jag av sädesledare, artär och ven, förklarar Ragnvi Hagman.
Man ser till att det är blodfritt på det nyss behandlade området och går vidare till nästa testikel som Jonna Fallhagen utför samma procedur på.
Lakrits är nu två testiklar fattigare och de sista trådarna klipps av. Jonna Fallhagen drar lätt i huden och trycker till så att de knutna stumparna ligger innanför huden och inte syns. Därefter bär hon Lakrits till ett mörkt varmt rum där han får ligga och vakna upp.
Efter en kastrering kan katter bli lugnare och mer hemkära, men även hungrigare. Ämnesomsättningen kan förändras och därför händer det att de går upp i vikt.
I den andra änden av rummet tar en veterinär bort gipset på en hund samtidigt som Lakrits syster Smulan bärs in. På honkatter är ingreppet större och efter det att Smulan har genomgått samma förberedelser som sin bror placeras hon på ett operationsbord i ett annat rum. De två stora lamporna ovanför bordet riktas in rätt, man ser till att Smulan är ordentligt sövd och operationen kan börja.
Ragnvi Hagman vägleder nu Ronny Larsson, veterinärstudent, som genomför operationen och Rikard Carlzén, veterinärstudent, som assisterar i dag.
- Vid en kastrering på en honkatt tar man bort äggstockar och livmoder, säger Ragnvi Hagman.
Smulans buk är rakad och området tvättas, först med rengörande tvål och sedan med sprit. Flera gånger. Ronny Larsson lägger ett nästan decimeterlångt snitt som efter hand fördjupas. Man ska igenom hud, underhud, bukmuskulatur och bukhinna. Proceduren liknar den som vid kastrering på en hankatt: artär och ven kläms åt, krossas med peang och knyts. Detta gör Ronny Larsson på kärlen till de två äggstockarna och till livmodern.
När äggstockarna och livmodern tagits bort kontrollerar man att det inte blöder någonstans. Allting läggs noga tillbaka på rätt plats i Smulans buk innan hon sys ihop. Bukhinnan sys ihop med tolv stygn, underhuden med sju. Även huden får sju stygn. Jonna Fallhagen ser med jämna mellanrum till att Smulan är ordentligt sövd.
- Det rycker i hennes ögon nu, säger hon när Ronny Larsson börjar sy. Jag ger henne mer sövningsmedel, fortsätter hon.
Den tråd man använder till bukhinnan och fettlagren löser upp sig själv. För att sy i hop huden använder man en tråd i nylon. Tio dagar efter operationen tas stygnen bort. Fram till dess ska Smulan ha på sig en krage som hennes ägare får med sig. Kragen är för att Smulan inte ska slicka eller bita i stygnen. Dessutom ska Smulan hålla sig inomhus.
Rikard Carlzén bär in honkatten till det mörka varma rummet där Lakrits fortfarande ligger och sover. Därefter skriver man en operationsberättelse. Om några timmar, då katterna kvicknat till, blir de hämtade av sin ägare.
Så jobbar vi med nyheter