Förutom musiken och skrivandet klappar Åsas hjärta för hundarna Doris, Solveig och Arnold. Alla tre bulldoggar fast i olika tappning: fransk, amerikansk och olde english (uttalas oldi eller olde).
– Är man torsk på bulldogg gillar man allt. De har stora ögon och ser väldigt mänskliga ut, säger Åsa och tillägger att jämfört med dem är man också alltid mindre rynkig och smalare.
– Och det är inte så dumt det heller, säger hon.
Egentligen började hundintresset med en rottweiler vid namn Ivan, eller Ivan den förskräcklige som hanhunden snart skulle komma att kallas. På den tiden bodde Åsa och Jonas i Stockholm och den lille krabaten fick sina promenader runt Östermalm. Tyvärr hade Ivan svårt för andra hundar och ju större han blev desto mer besvärlig blev han att hantera. Varken hundpsykologer eller träningsprogram var till någon hjälp och när Ivan en dag högg Åsa i armen var måttet rågat.
– Jag sa till Jonas att han hade natten på sig att ta farväl av Ivan för nästa dag skulle han bort.
Nu är det bara bulldoggar som platsar hemma hos Jinder Otter. Först den franska bulldoggen Doris som är minst och vid det här laget även äldst. Men i och med flytten till Hälsingland 2006 utökades familjen med muskelpaketet Solveig som är en amerikansk bulldogg.
– Jag var ensam mycket i början eftersom Jonas pendlade till Stockholm. Jag tänkte att om jag skulle sitta ensam i en skog i november, och det kommer fyra mördare så är inte Doris till någon hjälp, haha.
Även om Solveig skiljer sig mycket från ”frallan” Doris i storlek och temperament delar de en värdefull egenskap – de är anpassningsbara.
– En bulldogg måste inte springa 40 mil om dagen. Vi behöver hundar som klarar av våra rutiner och som kan koppla av när dagen är slut.
Löftet att aldrig mer släppa in en hanhund innanför dörren bröts dock i våras i och med att Arnold flyttade in. Han fyller snart fem månader och han älskar livet. Det bästa som finns är att busa med damerna, vilket inte helt uppskattas av Doris som verkar tycka att han är rätt jobbig och ouppfostrad. Solveig däremot backar inte för lite lek.
– Men framför allt är det en väldigt snäll kille som passar här hos oss, säger Åsa och påpekar efter ett tag:
– Vi har inte anpassat oss efter dem och det är viktigt att tänka på hur man är innan man skaffar hund. Det fick vi lära oss den hårda vägen.
BULLDOGGAR X 3
Doris – äldst och minst
Fransk bulldogg (”fralla”) från Strömsund. 12 år. En liten grå och skäggig diva som gillar riktiga karlar. Kan konsten att linda dem runt sin ena tass. Familjens clown och kanske inte den vassaste kniven i lådan. Biter husse i fötterna när han dansar, men bara honom. Älskar att gå i skogen och äta blåbär. Hon kan stå i timmar och bara vräka i sig. Orädd och nyfiken. Rolig. Har som uppgift att uppfostra Arnold.
Solveig – snällt muskelpaket
Amerikansk bulldogg från Sundsvall. 5 år. Störst, men har uppfattningen att hon är rätt liten och sitter gärna i någons knä. Mörkrädd och skotträdd. Äter inte ur matskålen om hon skymtar botten. Den ska vara proppfull. Mycket snäll och mycket morgontrött. Gillar att gosa och kryper gärna upp i mattes och husses säng på morgonen. Vaktar, men med glädje. Otroligt förtjust i lillebror Arnold.
Arnold – familjens bebis
Olde english bulldogg från Klippan. Snart 5 månader. Mild och rar. Älskar att leka och springa, helst i diken eller i högt gräs eller i buskar. Pigg och glad, men ändå lugn. Brukar hicka innan han somnar. Älskar att gå in i duschen när Åsa duschar och sitta i vattenstrålarna. Tycker mycket om att tugga på Solveigs och Doris kinder.