Hundarna lider av aveln
Extremt platta nosar eller mycket löst hängande hud är bara två exempel på överdrifter inom hundrasaveln som givit flera raser problem.
Taxens korta ben beror på en genetisk defekt som ger dvärgväxt.
Foto: Anna Lefvert/TT Spektra
Och det är på hundutställningarna som arbetet med att förbättra hälsan inom många hundraser nu startar i Sverige.
Ett projekt som går under namnet "Särskilda rasspecifika domaranvisningar" ska ge domarna på hundutställningar skyldigheter att särskilt titta efter överdrifter som kan ge hälsoproblem och inte premiera sådana hundar.
- De nordiska länderna är absolut föregångsländer i hälsoarbetet, säger Åsa Lindholm, journalist och författare med hund som specialitet.
- Men det här är en process och man kan inte vända trenden på en dag, säger hon.
När hundraserna skapades för mellan ett par tusen och hundra år sedan, hade de alla ett användningsområde. Men i takt med att allt fler raser övergått till att bli sällskapshundar har deras viktigaste funktion många gånger blivit att mest bara vara vackra.
Troligen är det också därför som de flesta problemen i dag finns i raser som inte används i jakt eller bruksgrenar.
- Våra svenska raser är bruksraser som haft en funktion. Då är det helt klart mindre risk att de får problem på grund av sin exteriör, eftersom man i första hand väljer att avla på hundar som fungerar bra i sitt arbete och inte efter hur de ser ut, säger Åsa Lindholm, som även skrivit en bok om svenska hundraser.
Men i Sverige finns numera cirka 300 hundraser från jordens alla hörn. I de särskilda rasspecifika domaranvisningarna som börjat tas i bruk i år finns totalt 47 raser listade i tre kategorier. I den kategori där åtgärder krävs återfinns sju raser som alla i dag används som sällskapshundar.
Så jobbar vi med nyheter