Hund-diabetes ingen dödsdom
Dricker din hund litervis med vatten och kissar den stora pölar? Då kan den ha fått diabetes. Men om hunden får rätt behandling i tid är sjukdomen inte en dödsdom.
För Wilma, här med matte Ylva Hedin, lever med diabetes.
Foto: Privat
Hundar drabbas av diabetes precis som människor och det verkar som om vi skandinaver och våra hundraser är hårt drabbade i världen. Men till skillnad från människor, som kan drabbas av tre olika sorters diabetes, drabbas hundar endast av typerna 1 och 3. Det betyder att diabetes hos hunden beror på fel ibland annat immunförsvaret och inte på grund av övervikt, något som till exempel är vanligt hos katter som får diabetes.
Varför en hund får diabetes är svårt att veta, men vissa typer av inflammationer, till exempel i bukspottkörteln, kan vara orsak. Även hundar som fått någon form av hormonbehandling är mer utsatta.
- Många hundägare ger sina okastrerade tikar p-sprutor vid löp, vilket ökar risken att drabbas, säger Tove Dahl.
Just tikar är mer utsatta att få diabetes och inom vissa hundraser är sjukdomen vanligare. Skandinaviska hundraser som samojed, svensk lapphund och jämthund verkar särskilt drabbade, vilket tyder på att diabetes kan vara ärftligt. Varför just skandinaviska raser är mer utsatta forskar man på. Det är också vanligast att äldre hundar får diabetes även om det förkommer hos hundar under 6 års ålder.
Trots att diabetes är en allvarlig sjukdom, så är den både lätt att diagnostisera och behandla. Nästan alla hundar kan behandlas och ju tidigare åtgärder sätts in, desto bättre prognos för att få en välmående hund. Okastrerade tikar ska kastreras, vilket kan göra att diabetesen gå över. Men det vanligaste är att sjukdomen blir kronisk och att man måste ge hunden insulinsprutor resten av livet.
-Just sprutorna tycker många hundägare är jobbiga, särskilt i början av behandlingen. Man är rädd för att göra fel och att göra illa hunden. Men sprutorna ges i nackskinnet och hunden känner inget, säger Tove Dahl.
Insulinsprutor, regelbundna mat- och rasttider och lagom med motion är det viktigaste i behandlingen av diabetes och när väl behandlingen börjar verka så kan hunden leva ett gott hundliv. Ändå väljer vissa ägare att avliva sina hundar när de fått diagnosen.
-Jakt - och vallhundar som drabbas måste sluta arbeta på grund av att det är svårt att hålla exakta mattider. Många hundägare upplever då att deras hundar blir olyckliga. Hundägaren tycker då att det är bättre att avliva hunden, säger Tove Dahl.
En del djurägare tycker också att behandlingen är för dyr och väljer att avliva hunden. Men är hunden försäkrad så ingår de flesta veterinärbesöken och det man får betala själv är cirka 200-300 kronor i månaden beroende på hundens storlek.
-Visst ställer behandlingen vissa krav på hundägaren, men de allra flesta tycker att deras hundar är värda det, säger Tove Dahl.
Är hunden inte försäkrad blir månadskostnaden dubbelt så stor. Dessutom måste man själv betala för insulininställningen och tikens kastration. En summa som ligger mellan 10000-20000 kronor. Då ingår inte heller veterinärbesöken som kostar mellan 600-1200 kronor per gång.
FAKTA Diabetes hos hundar
Raser i farozonen:
1. Australisk terrier
2. Samojed
3. Svensk lapphund
4. Jämthund
5. Bordercollie
Symptom på diabetes:
1. Ökad urinmängd
2. Onormal törst
3. Avmagring trots god aptit
Källa: Tove Dahl, veterinär, forskare vid SLU
Vardagen med en hund som drabbats av diabetes innebär sprutor och fasta rutiner. Men som belöning får du gladare och piggare hund än tidigare.
Den australiska terriern Wilma brukade bli hängig och mer törstig efter det att hon fått sin p-spruta, men efter den senaste gången blev Wilma allvarligt sjuk. Vid veterinärbesöket var matte Ylva Hedin inställd på det värsta; cancer med avlivning som följd. Därför grät hon glädjetårar när det visade sig att det var diabetes som Wilma fått. För Ylva Hedin var det inget svårt val att låta sin hund behandlas mot diabetes. Dels var hon motiverad att hjälpa sin hund, dels var Wilma försäkrad. Och på veterinärkliniken togs både hund och ägare väl om hand.
Vad var du mest orolig för när Wilma fick sin diagnos?
-Först och främst var jag ju rädd att Wilma inte skulle må bra igen, hon var ju riktigt dålig när vi upptäckte diabetesen. I början hoppades jag på att slippa behöva ta insulinsprutor, men det visade sig vara nödvändigt. Jag var nervös för att ta blodsockerprov och ge sprutor i början, men jag lärde mig och nu fungerar allt jättebra.
På vilket sätt har ditt och Wilmas liv förändrats efter diagnosen?
- På ett sätt har det ju blivit mer jobb och mer oro. Det är viktigt att hon får mat vid rätt tider, se till att ha hundvakt och att gå täta promenader. Dessutom är jag lite "hönsig" av mig som matte och blir orolig om Wilma inte beter sig som vanligt. Men min vardag har också blivit mer effektiv av Wilmas diabetes. Genom de fasta tiderna så har jag också fått fasta mattider och daglig motion, vilket jag tror de flesta skulle må bra av. Den allra största förändringen är dock att Wilma mår så bra idag. Hon är pigg och kry och allt besvär som det kan vara med behandlingen betyder inget när jag ser hur hon leker med andra hundar.
Vilket är ditt råd till andra hundägare vars, hund drabbats av diabetes?
- Läs på om diabetes! Ju mer kunskap desto mindre oro. Det är jätteviktigt att veterinärer informerar och vägleder när ägaren hunden fått diagnosen. Det behöver inte betyda dödsstöten bara för att hunden fått diabetes, inte ens ekonomiskt om hunden är försäkrad.
Den australiska terriern Wilma brukade bli hängig och mer törstig efter det att hon fått sin p-spruta, men efter den senaste gången blev Wilma allvarligt sjuk. Vid veterinärbesöket var matte Ylva Hedin inställd på det värsta; cancer med avlivning som följd. Därför grät hon glädjetårar när det visade sig att det var diabetes som Wilma fått. För Ylva Hedin var det inget svårt val att låta sin hund behandlas mot diabetes. Dels var hon motiverad att hjälpa sin hund, dels var Wilma försäkrad. Och på veterinärkliniken togs både hund och ägare väl om hand.
Vad var du mest orolig för när Wilma fick sin diagnos?
-Först och främst var jag ju rädd att Wilma inte skulle må bra igen, hon var ju riktigt dålig när vi upptäckte diabetesen. I början hoppades jag på att slippa behöva ta insulinsprutor, men det visade sig vara nödvändigt. Jag var nervös för att ta blodsockerprov och ge sprutor i början, men jag lärde mig och nu fungerar allt jättebra.
På vilket sätt har ditt och Wilmas liv förändrats efter diagnosen?
- På ett sätt har det ju blivit mer jobb och mer oro. Det är viktigt att hon får mat vid rätt tider, se till att ha hundvakt och att gå täta promenader. Dessutom är jag lite "hönsig" av mig som matte och blir orolig om Wilma inte beter sig som vanligt. Men min vardag har också blivit mer effektiv av Wilmas diabetes. Genom de fasta tiderna så har jag också fått fasta mattider och daglig motion, vilket jag tror de flesta skulle må bra av. Den allra största förändringen är dock att Wilma mår så bra idag. Hon är pigg och kry och allt besvär som det kan vara med behandlingen betyder inget när jag ser hur hon leker med andra hundar.
Vilket är ditt råd till andra hundägare vars, hund drabbats av diabetes?
- Läs på om diabetes! Ju mer kunskap desto mindre oro. Det är jätteviktigt att veterinärer informerar och vägleder när ägaren hunden fått diagnosen. Det behöver inte betyda dödsstöten bara för att hunden fått diabetes, inte ens ekonomiskt om hunden är försäkrad.
Så jobbar vi med nyheter