– Att skaffa höns är det bästa vi gjort, det är så häftiga och personliga, säger mamma Sara Brolin.
Vi står utanför hönsgården hemma hos familjen Brolin, som bor på landet utanför Börje i Uppsala. Ena tuppen, en skånsk blommetupp, spankulerar stolt omkring på marken och ser ut att äga hela världen. Omkring honom pickar sju värphöns av rasen Leghorn.
De är brunröda till färgen och hålls vanligtvis i hönserier. Men just dessa blev ”adopterade” från grannen, som har ett hönseri. Familjen tyckte att det var onödigt att köpa höns på annat håll när de ändå fanns så nära huset. I hönshuset har en annan tupp av rasen Åsbo tagit sin tillflykt och bredvid honom på pinnen sitter en skånsk blommehöna. Allt som allt har familjen Brolin 10 höns. Och de är bra på att värpa.
– Vi får sex, sju ägg varje dag, särskilt värphönsen, som ju är avlade på att värpa mycket, ger många ägg. I snitt ett om dagen, säger pappa Magnus Brolin.
Dottern Martina Brolin tar upp en värphöna i famnen och håller vingarna varsamt på plats med bägge händer. Hon tycker att det är kul att ha höns, de har ett lustigt kroppsspråk och tycks intresserade av omgivningen. Att de ger så mycket ägg är förstås ett plus och själv äter hon ägg till mellanmål efter skolan varje dag. Hönan hon håller i har en intelligent och godmodig uppsyn och pappa Magnus erfarenhet är att höns inte alls är så dumma.
– Ja, de har helt klart en intelligens och de blir lätt tama. Jag blev förtjust i dem redan som barn, då hade vi en höna som följde en vart man än gick, den gillade att gå och skrocka och ville gärna konversera, säger Magnus Brolin.
Nuförtiden går han också och småpratar med hönsen när han ger dem mat på morgonen innan jobbet. Och så pysslar han om dem.
– Jag gör manikyr på dem, när de fått lort under klorna blir det stora klumpar på klorna. Då skrapar jag försiktigt bort det.
Den skånska blommetuppen har börjat rafsa i marken och vill visa att han är herre på täppan. Han gal högt och ljudligt, precis som en tupp ska göra. Han gör sitt bästa för att hålla ordning på hönorna och han håller dem i ett järngrepp, berättar Martina Brolin.
– Han kan vara jättedryg. Han blir skrikig och låter en massa när jag ska in till kaninerna med mat. Det är som att han ska styra och ställa med allt.
– Men han är snäll och social. Snällare än den mindre Åsbotuppen, som är mer argsint, säger Sara Brolin.
Familjen har haft höns i nästan tre år. Eftersom de bor på landet, måste de ha hönsen i en stor inhägnad. Annars blir de uppätna av rovfåglar, grävlingar och räven. Att ha höns som husdjur är inte så tidskrävande, tycker familjen. De får mat en gång om dagen och med utfodringen slår familjen två flugor i en smäll. Rester som äpplen, grönsaker, ostbitar och favoritföda spaghetti, makaroner och ris förvandlas till gourmetmat för hönsen.