– Det behövs folk som ställer upp för djuren också, säger hon.
Vi träffar Suzanne Axell hemma i lägenheten i Stockholm. Här bor, förutom hon själv och sambon Jörgen, de tre katterna Fräs, Svans och Charlie. Katterna, som till det yttre är helt olika, har ett gemensamt – de är alla före detta hittekatter. Utan Suzanne hade de troligtvis inte varit vid liv i dag.
Egentligen var det mest en slump att det blev katter för Suzannes del. När hon var liten hade hon en del husdjur. Men en katt fick hon först när hon var en bit över 20 år. Det var Suzannes mamma som hittade honom en kall natt i området där hon bodde. Hon letade efter ägaren och satte upp lappar, men ingen hörde av sig.
– Till slut fick Strix, eller Strisse som jag kallade honom, flytta hem till mig och han blev kvar i många år, berättar Suzanne Axell.
Efter honom har hon haft fyra katter, varav tre fortfarande finns kvar. Först kom Mimi som stannade i 16 år. När hon dog tänkte Suzanne göra ett uppehåll. Jobbet som programledare innebar många resor och att ha en katt är ett stort ansvar. Men så dök Fräs upp alldeles intill lantstället i Roslagen.
– Han satt vid en gammal övergiven stuga som stått tom länge. Som van kattägare reagerade vi och började fråga runt. En granntant berättade att hon sett honom stryka omkring i flera år.
Efter någon dag lyckades hon fånga in honom, och första natten fick han bo i gäststugan där han fick mat och en sovplats.
Sedan bar det i väg till veterinären som konstaterade att den lilla kissen var så illa däran att han knappt hade klarat en vecka till om inte Suzanne hade tagit hand om honom.
– Han var så liten att vi först trodde att det var en honkatt. Han hade mask i magen, skabb i öronen och tassarna var grova som på ett vilddjur, säger hon och håller upp ena framtassen som i dag är rund och fin och täckt av glansig päls.
Förutom parasiterna och sjukdomarna var det tydligt att Fräs helt saknade förtroende för människor. Vad han varit med om vågar Suzanne knappt tänka på.
Hon berättar att han den första tiden inte vågade möta hennes blick, utan hela tiden höll huvudet nedåtböjt. Men med tiden lyckades hon vinna hans förtroende. I dag är Fräs den lugnaste och gosigaste av alla Suzannes katter.
– Det är som att han förstår att han äntligen fått ett hem där han kan vara trygg. När de andra två sitter och längtansfullt tittar ut igenom fönstret, verkar han totalt nöjd med att bara vara här med oss.