På väggen hänger krokar med hundkoppel. Ovanför finns en stor whiteboardtavla fylld med hundnamn och information. Viggo – grönlandshund, Ebbe – eurasier, Gucci – jack russell ...
– Här skriver vi upp viktiga saker, till exempel vad hundarna ska äta. Det är precis som på dagis, berättar Eva Ohlsson, som tillsammans med sin man Björne Ohlsson driver Lejonbols hund- och kattpensionat.
Pensionatet är beläget i en faluröd ladugård. Tidigare födde familjen Ohlsson upp smågrisar här.
– Vi har alltid varit djurintresserade och har haft kennel sedan 1994. Våra valpköpare efterfrågade hundpassning, det gav oss idén om att starta ett pensionat, säger Eva Ohlsson.
Lejonbols hund- och kattpensionat har funnits i sex år och ligger i idylliska Ryssbol, två mil nordost om Uppsala. Där finns tre avdelningar för hundar med totalt 18 boxar och en kattavdelning med 11 boxar. Djur med olika ägare hålls separerade. Inredningen är spartansk i material som enkelt kan rengöras. Eva Ohlsson berättar att hygien är a och o.
– Vi städar boxarna noga mellan varje gäst och djuren måste vara vaccinerade. För oss är det viktigt att inga sjukdomar sprids, det skulle vara jättejobbigt om alla hundar blev magsjuka.
Carina Edberg är anställd på pensionatet. Nästan varje morgon klockan sex rastar hon alla hundarna, en och en. Därefter tillreder hon mat åt hundarna och katterna. De flesta äter två gånger om dagen. Eva Ohlsson berättar att det är viktigt att djuren har ungefär samma matrutiner som hemma.
– De äter antingen det foder som ingår i pensionatavgiften eller sin egen kost. Vissa kanske är allergiska. Ibland har ägarna önskemål om att hunden ska få en korvbit, ett grisöra eller en pepparkaka på kvällen.
Det är en vacker sommardag och solen står högt på den molnfria himlen. Hundarna börjar skälla och hoppa när Eva Ohlsson och Carina Edberg kommer gående mot rastgårdarna. Det finns 13 mindre hundgårdar och två större. Alla hundar pockar på uppmärksamhet. Eva Ohlsson öppnar dörren till Nelson och Springers rastgård, två livliga springer spaniel-hanar. De springer glatt fram och tillbaka. En strävhårig taxhane skäller frustrerat och hoppar mot dörren när de passerar hans rastgård.
– Vi blandar aldrig hundar i samma rastgård eller box, om de inte har samma ägare. Ibland vill ägnarna att deras hund ska få leka med andra hundar. Då utser vi en passande lekkamrat, i ungefär samma storlek.
Pensionatet har en inhägnad hage på 5 000 kvadratmeter där hundarna kan springa fritt.
– Vi låter aldrig någon hund vara lös utanför hagen, men vi går gärna på koppelpromenader i skogen. Det är viktigt att ha det rymningssäkert, säger Carina Edberg.
På sommaren får hundarna vara inne mitt på dagen, annars blir det för varmt. Radion står på inne på kattavdelningen. Katterna är, precis som hundarna, separerade i olika boxar, om de inte tillhör samma ägare.
– Det är nästan ännu viktigare att katterna får vara själva än hundarna, katterna är ju inga flockdjur, säger Eva Ohlsson.
Här finns totalt elva burar och alla har en ligghylla och en klöspelare. De flesta av katterna vilar stillsamt i sina bäddar. Sotis, en ung svart katt, stryker sig mot gallret och spinner. Eva Ohlsson låter katten komma ur buren och kastar en tygråtta längs golvet. Sotis kastar sig förtjust efter leksaken.
Flera av hundarna och katterna är stamgäster på pensionatet. De har ägare som ofta är ute och reser eller jobbar på annan ort. Hundar i alla storlekar och åldrar tas emot – dock får de inte vara för unga. Enligt Svenska Kennelklubbens regler måste hunden vara minst fyra månader. En natt på Lejonbols hund- och kattpensionat kostar 180 kronor för en hund och 100 kronor för en katt. Reducerade avgifter ges till ägare med flera djur. För många av djuren är vistelsen på pensionatet en spännande tid med många nya intryck. Eva Ohlsson säger att det oftast är svårare för ägaren att lämna sitt husdjur på pensionatet, än för hunden att lämna ägaren.
– Vissa hundar tycker inte om att vara instängda i burar. De ylar och krafsar på dörren, men de vänjer sig oftast. Jag tror att det är nyttigt för hunden att klara sig utan sin husse eller matte. Ofta säger ägarna: ”Oj vad vuxen den har blivit”, när de hämtar sin hund.